Sir Alec Issigonis sätt att stuva undan motor och växellåda, på tvären längst fram och med drivningen där också, har bildat skola för biltillverkningen. Den historien har alla hört talas om och läst. Hundkojan kom till världen 1959 men för Peugeot dröjde det till 1965 innan man anammade konceptet.
Peugeots mindre modell 203 hade gått ur produktion 1960, då hade trotjänaren tillverkats sedan 1948. Efterträdaren 404 var en större vagn byggd på klassiskt manér, med motorn längsplacerad fram och med drivningen bak. Inget fel på det: bakhjulsdrivna relativt stora vagnar är fortfarande populära – och till och med ökar idag i popularitet efter många år av framhjulsdriftens dominans.
Men ska man bygga en liten bil och ändå få rum med plats för ett någorlunda vettigt baksäte – och bagageutrymme, då får man stuva ordentligt. Med 204 mätte Peugeot in precis under fyra meter. Den raka fyrcylindriga aluminiummotorn ställde man på tvären och växellådan hamnade i princip rakt under motorn. Alla hjulen avfjädrades individuellt, fram med McPhersonben och bak med spiralfjädrar i framåtriktade länkarmar.
I mitten av sextiotalet var Volkswagens bubbla fortfarande en populär bil trots sin design från trettiotalet. Peugeot 204 var kortare än lilla bubblan men var ändå rymligare – och hade ett konventionellt bagageutrymme. Men vårt år, 1969, var också den franska bilen dyrare: för en sedan fick man betala 14 650 kronor medan bubblan bara kostade 12 352, om man inte lade till 326 kronor för en Eberspächer. Folkorna var ju inte kända för sin värme direkt.
Peugeoten var modernare och var man beredd att betala extrakostnaden fick man en lagom bil till hushållet. I broschyrerna från tiden framställer Peugeot 204:an som en ekonomisk vagn för den lilla familjen. Om man valde att köpa kombivarianten fick man en verkligt praktisk bil med möjlighet att fälla baksätet för extra lastutrymme.
Lättmetallmotorn var fyrcylindrig och 1 130 cc stor. Effekten låg på 55 DIN-hästar vid 5 750 varv per minut. I provkörningar från tiden sägs det att motorn är pigg och varvvillig men baksidan av myntet blev dock att man fick hålla igång med växlingarna om man ville köra undan. I fransk anda fick 204:an omdöme om sig att ha mjuk fjädring, men för den skull inte dåliga vägegenskaper – krängningen var bara att vänja sig vid.
Peugeots lilla lagom blev populär och under tillverkningsåren fram till 1976 hann vi se flera varianter av bilen: även en coupé och cabriolet byggdes liksom en skåpbil – slarvigt uttryckt var det en kombi minus två dörrar och med sidorna klädda i plåt. I leveransvagnen, ”fourgonette” på franska, och kombin erbjöd Peugeot från slutet av 1968 även en dieselmotor på 1 255 cc och 40 hk. Den motorn växte i storlek till 1 357 cc 1973 och gick mot slutet även att köpa till sedanen.
Kort innan 204 gick ur produktion byttes den gamla bensinfyran ut mot en ny maskin på 1 127 cc och några hästkrafter till.
Karossdesignen stod Pininfarina för och 204 fick dessutom utgöra basen i något större 304 som delvis tillverkades parallellt med 204. Innan produktionen lades ner 1976 hade 1 604 296 bilar byggts.
Fotnot: Bilderna i reportaget är hämtade ur broschyren för 1973 års modell.
Av: Björn Meyer
