Ventilsätena i en motor slits på flera sätt. Dels kan avgasventilen rycka loss delar av sätets yta om blyersättning inte används, dels så slits sätena rent mekaniskt av ventilernas hamrande. För att det ska kunna bli tätt mellan ventil och säte måste det senare ha rätt form. I princip är det två saker att hålla reda på: sätets vinkel och sätets bredd.
De flesta säten håller en vinkel på 45 grader. Sedan är det bredden på sätet. Riktigt gamla motorer har bredare säten än nyare, men en normalbredd på ventilsäten ligger på runt 1,5 – 2 mm på insug, och 2 – 2,5 mm på avgas. Bredden på sätet får man till med 20- och 70-gradersfräsar, men det tar vi lite längre fram – nu ska vi titta på hur fräsarna ser ut.
På bild 1 ser vi en sats ventilsätesfräsar. Från vänster en 70-graders, sedan 45-graders och längst till höger en 20-gradersfräs. Dessa finns även i flera diametrar beroende på hur stora ventilsätena är. Fräsarna monteras på ett vridhandtag och för att den ska styras upp i sätet använder man ett styrdorn som syns på bild 2. Detta har en expanderande hylsa som förs in i ventilstyrningen. Därefter drar man åt styrdornet så att hylsan expanderar inne i styrningen.
På den del av dornet som sticker upp ur sätet (bild 3) trär man sedan på vridhandtaget som passar exakt utanpå dornet. Nu kan vi börja fräsningen, och då blir 45:an den första fräsen. Men innan vi börjar vrida runt fräsen lägger vi en bit smärgelduk mellan fräs och säte som på bild 4 (inga slipkorn mot fräsen!).
Sätets yta kan med tiden bli glashård av ventilens hamrande och vi bryter den hårda ytan med smärgelduken. På så vis skyddar vi fräsen mot slitage, och det blir betydligt lättare att ”få tag” i ytan med fräsen. I motorer med aluminiumtopplock sitter det inkrympta sätesringar av stål. Dessa kan vara tuffa att fräsa och om fräsen bara glider mot ytan, trots smärgelduk, kan man behöva en speciell slipmaskin för ventilsäten.
Då kör vi igång!
På bild 5 har vi börjat fräsa med 45:an. Man får trycka ganska hårt och man bör tänka på att man inte trycker fräsen i sidled. Styrdornet kan böja sig om man ligger på för hårt i sidled, och då får man inte sätet i centrum! Det kan till och med bli ovalt ¿
Man ska bara ta bort minsta möjliga mängd med material, så sluta fräs så fort ytan är ren och slät. Därefter ska vi kolla anliggningsytan mot ventilen. Vi tar en tuschpenna eller en vanlig tavelkrita och drar ett antal streck tvärs över ventilens tätningsyta som på bild 6.
Nu stoppar vi ner ventilen mot sitt säte och vrider den några grader åt varje håll som på bild 7. Observera att man inte ska vrida den ett helt varv utan bara några ynka grader. Varför? Jo, vi ska kolla anliggningen, och om vi vrider ventilen ett helt varv räcker det med att den tar i på ett ställe för att alla streck ska bli kapade! På bild 8 ser vi hur strecken blivit kapade.
Om allt är riktigt ska alla streck vara kapade runt hela tätningsytan. I annat fall kan det vara fel på centreringen av fräsen eller en krokig ventil. Vi ser också var sätet ligger an på ventilen. Det är viktigt att det sätet inte hamnar i kanten av ventilens tätningsyta, alltså längst ut eller längst in.
På ventilen på bild 8 har vi hamnat bra – sätet ligger an en liten bit utanför tätningsytans centrum. Vi kan nu även se bredden på sätet och vi konstaterade att det blev lite för brett. Breda säten kyler visserligen bra, men tätningen kan bli sämre och insugningsventilen kan få en sotbeläggning på tätningsytan. Anledningen är att kraften från ventilfjädern som stänger ventilen blir mindre per ytenhet ju bredare sätet är. Dubblar man sätesbredden så halveras kraften på tätningsytan per ytenhet vilket kan leda till ovanstående problem.
För att få till ett smalare säte byter vi till 70- eller 20-gradersfräsen. I vårt fall låg ju anliggningen närmare ytterkanten på ventilen och då tar man 20-gradersfräsen som tar ovanför sätet och då sänker detta vid fräsning. Skulle det omvända gälla att sätet ligger för långt upp på ventilen, ja då tar man till 70-gradersfräsen och höjer sätet istället. Ibland får man använda både 20- och 70-gradersfräsen för att erhålla rätt sätesbredd och säteshöjd.
Nu kommer vi till finliret – vi ska slipa in ventilerna. Hur noga man än är med fräsning av säten och svarvning av ventiler blir det aldrig hundraprocentigt tätt, och det var ju täta ventiler vi ville ha – eller hur? Vid inslipningen använder man en slippasta som består av hårda slipkorn uppblandade med fett.
Pastan finns i två kornstorlekar, fin och grov. Normalt börjar man med den grova tills man fått ytorna att stämma mot varandra, och därefter byter man till den finkorniga som ska ge den sista finslipningen av ytorna. Om bearbetningen av ventiler och säten gått bra kan man oftast gå direkt på den finkorniga pastan.
Man stryker på lite pasta på ventilens tätningsyta som på bild 9. Se bara till att slippastan inte hamnar nere i styrningen! När man slipar in ventilen ska den vridas fram och tillbaka. Förr i tiden fanns det tillsatser för borrmaskiner som oscillerade, alltså vred den utgående axeln fram och tillbaka. Dessa tillsatser verkar vara ett utdöende släkte, men den gamle trotjänaren, träpinnen med sugkoppar, verkar leva kvar. Man ska däremot inte frestas att snurra runt med ventilen med exempelvis en borrmaskin eller liknande.
Risken finns att ytorna då blir randiga vilket inte är bra. Träpinnen trycker man fast mot ventilen och sedan gnuggar man den mellan händerna ungefär som när man gjorde upp eld förr i tiden. Under arbetet ska man med jämna mellanrum lyfta på ventilen så att ny pasta kommer in mellan ytorna.
Genom att sätta en klen fjäder under ventilen som på bild 10 blir det lättare att lyfta ventilen. Tekniken med träpinnen ser man på bild 11. När man slipat en stund tar man ur ventilen och torkar av all pasta. Om allt är rätt ska det nu finnas en matt, grå rand runt hela tätningsytan som på bild 12.
Även sätet i topplocket skall vara matt i hela sin omkrets. Nu kan man göra om testet med tusch- eller kritstrecken igen. Om man lyckats ska alla streck vara kapade efter några graders vridning av ventilen. Om inte – slipa mer! Rengör sedan allt noggrant från slippasta och montera alla delar i topplocket. Smörj in ventilskaften redan nu – det tar en stund innan oljan når dit sedan motorn startas.
Av: Jim Lundberg
