Drivkedjan till bakhjulet är oftast den enda kedjan som man ser, men tittar man inne i motorn kan det dyka upp desto fler. Transmissionskedja, magnetkedja och generatorkedja, kamkedja är några exempel. Sedan kan det även sitta kedjor i växellådan mellan exempelvis pedalaxel och huvudaxel som överför kraften till motorn när man trampstartar. Alla dessa kedjor är oftast av typen rullkedja, och på bild 2 ser vi hur dessa är uppbyggda. Detta är en innerlänk och det är här som huvuddelen av alla delar sitter, till skillnad mot ytterlänken som i princip bara består av två ”åttaformade” plåtbitar. Liknande plåtbitar hittar vi i innerlänken och där sitter även två stålhylsor inpressade. Utanpå dessa hylsor sitter sedan det som gett denna kedjetyp dess namn – rullen. Denna rulle löper alltså runt hylsan och det är mellan dessa som smörjmedlet skall vara – inte utanpå kedjan!
För att alla delar ska hålla ihop sitter det en nit inuti stålhylsan som sitter nitad i ytterlänken. Konstruktionen är faktiskt riktigt intressant. När kedjan böjs runt ett kedjedrev fungerar niten och hylsan som ett ”gångjärn”. Samtidigt kan rullen i sin tur vrida sig runt hylsan vilket innebär att rullen aldrig behöver utföra en glidande rörelse mot drevets kuggsidor, utan rullar snyggt och prydligt av och på kuggen med ett minimum av slitage. Detta är en av anledningarna till att rullkedjan klarar av den extrema miljö som råder på motorcyklar och mopeder med grus och vatten som ständiga följeslagare. De vassa gruskornen kläms visserligen in mellan rullen och kuggen, men eftersom rullen kan rotera kommer den inte att hasa mot kuggen med en massa gruskorn som slipmedel. Därmed inte sagt att man kan köra runt med smutsiga kedjor!
När man ska ”artbestämma” en rullkedja är det i huvudsak tre mått som man måste kolla upp. På bild 3 ser vi de viktigaste måtten. ”P” (pitch) är kedjans delning, alltså c/c-måttet mellan rullarna. Nästa mått är ”B” vilket är innermåttet på innerlänken, det vill säga kedjans smalaste sektion. Sist, men inte minst har vi ”D” som är diametern på rullen. Det senare kanske man tror att det ska höra ihop med de andra två måtten (P & B), men som vanligt finns det luriga undantag. Äldre motorcyklar upp till cirka 175 kubik har ofta så smala kedjedrev att en kedja med måtten 1/2″ x 1/4″ (benämns 420) ser ut att passa perfekt. Men så enkelt är det tyvärr inte. Dessa hojar har vanligtvis drev som är frästa för en rulldiameter av 8,51 millimeter, och tittar vi i tabellen så ser vi att 420-kedjans rullar är 7,75 millimeter i diameter. En sådan kedja kan visserligen fungera hjälpligt, men både den och dreven kommer att ta onödigt med stryk eftersom kuggluckorna är för stora för 420-kedjans rullar.”Det kan duga att åka till kiosken med” uttryckte sig en person som arbetar med rullkedjor. Det blir ungefär som att hänga på en splitter ny kedja på utslitna drev – de passar inte ihop och då blir slitaget automatiskt högre. Rätt kedja blir då antingen 420 S8 (som har 420:ans mått, men större rullar), eller så blir det den bredare 428:an.
Undertecknad har dock inte hittat någon 420 S8 hos någon handlare, utan valet blir då 428:an med en innerbredd på 5/16″ (cirka 8 millimeter). De flesta kedjor har alltså tum-mått, men även här finns det undantag. NV:s Autoped från 1953 – 1955 (lilla enväxlade motorn) har en pytteliten transmissionskedja med måtten (P x B) 8 x 3 millimeter och en rulldiameter på 5 millimeter. Om vi går upp i storlek springer vi på en kedja med måtten 3/8″ x 5/32″. Denna hittar man som generatorkedja i större hojar, eller som transmissionskedja i mopeder. Nästa snäpp upp är 3/8″ x 7/32″. Den har då samma delning som den föregående, men ett något större innermått. Hittas bland annat som kamkedja i större hojar eller som transmissionskedja i äldre 125:or.
När man ska mäta upp sin gamla kedja kan man göra som på bild 4. Man mäter då med skjutmåttet över två rullar. Från detta mått drar man sedan av diametern på en rulle, och vips så får vi fram c/c-måttet ”P”. Innermåttet ”B” mäter man på en innerlänk. Vi kör ett exempel: måttet över två rullar blir cirka 26 millimeter. Rulldiametern visar sig vara drygt 10 millimeter. Vi drar bort rulldiametern 10 från 26 och får då cirka 16 millimeters delning. Tittar vi tabellen så ser vi att det är en kedja med delningen 5/8″ (15,87 millimeter) som vi håller på med. Nu mäter vi innerbredden och får fram cirka 9,5 millimeter vilket i tum blir 3/8″. Okej, vår kedja heter då 5/8″ x 3/8″, eller 530 som den heter på handlarens språk.
Men det finns ett mått till som kan vara viktigt för oss som kör gamla hojar och mopeder – yttermåttet! Nu för tiden finns det både förstärkta kedjor och o-ringskedjor. Dessa har samma mått (P, B & D) som andra kedjor och passar därför på avsedda drev, men på grund av förstärkningar eller o-ringar så växer kedjans yttermått. En standard 428:a kan ha ett yttermått (över nitarna) på 16 millimeter, medan en förstärkt 428:a kan vara 19 millimeter bred! På nyare maskiner kan dessa breda kedjor fungera utmärkt, men på äldre maskiner får man passa sig. Här kan utrymmet både i motorn och ramen vara begränsat och en bred kedja kan i värsta fall såga sönder både ramar, kedjeskydd och motorblock!
När man köpt sin nya kedja är det sällan den håller rätt längd och då måste den kapas. För att undanröja alla missförstånd och därigenom felaktiga kapningar, bör man uppge antal rullar istället för länkar. När en person säger ”en länk” så menar han en rulle, och när nästa säger ”en länk” så menar han en länk och där sitter det två rullar… Dessutom måste man komma ihåg att man bara kan kapa bort ett jämnt antal rullar från en kedja. Det finns visserligen så kallade ”halvlänkar” att köpa, men dessa är klena nödlösningar – undvik dem. Kapningen går till på så sätt att man slår ut en nit ur en länk. För att nitarna ska sitta kvar och därigenom hålla ihop länkarna är varje ände på niten stukad så att en ”skalle” bildas. För att göra utdrivningen av niten både lättare och skonsammare (för hylsan) slipar man bort ena skallen på den nit som ska bort som på bild 7. Sedan lägger man kedjan längs med spalten mellan käftarna i ett skruvstycke så att man får bra stöd (bild 8), och tar ett dorn och knackar ur niten. Nu är kedjan klar för montering och då kommer vi osökt in på ämnet kedjelås. Här kan det vara rena djungeln. Olika typer (standard, förstärkt, o-ring) har olika kedjelås på grund av att de har olika yttermått.
Men olika fabrikat kan ha olika bredd på sina kedjelås fast de har samma benämning! Dessutom kan nitarnas diameter skilja sig åt. Det är en falsk trygghet att ha ett okänt kedjelås i verktygslådan när man är ute och åker – kolla att det passar på hojens kedja innan du åker! Låsclipset ska alltid vändas så att clipsets öppning pekar ”från” kedjans rörelseriktning som på bild 9. Annars kan clipset lossna om kedjan skulle haka i en kant på kedjeskyddet eller liknande. Smörj kedjan med klisterolja så håller den sig smord under lång tid – vanlig motorolja hamnar snart på byxor och fälg.Förr smorde man ofta kedjan med fett och det fungerar även idag, men fettet måste värmas ordentligt så att det kryper in mellan rulle, hylsa och nit. Mycket smörjmedel på utsidan drar bara åt sig grus och damm.
|
Delning mm* |
Innermått mm* |
Rulldiameter mm |
Måttbenämning |
Benämning |
|
6,35 (1/4″) |
3,18 (1/8″) |
3.30 |
1/4″ x 1/8″ |
25 |
|
8,00 (—) |
3,00 (—) |
5,00 |
— |
— |
|
9,53 (3/8″) |
3,94 (5/32″) |
6,35 |
3/8″ x 5/32″ |
— |
|
9,53 (3/8″) |
5,55 (7/32″) |
6,35 |
3/8″ x 7/32″ |
— |
|
7,774 (—) |
4,60 (—) |
4,59 |
— |
219 |
|
12,7 (1/2″) |
4,88 (3/16″) |
7,75 |
1/2″ x 3/16″ |
415 |
|
12,7 (1/2″) |
6,40 (1/4″) |
7,75 |
1/2″ x 1/4″ |
420 |
|
12,7 (1/2″) |
6,40 (1/4″) |
8,51 |
1/2″ x 1/4″ |
420 S8 |
|
12,7 (1/2″) |
7,75 (5/16″) |
8,51 |
1/2″ x 5/16″ |
428 |
|
15,87 (5/8″) |
6,48 (1/4″) |
10,16 |
5/8″ x 1/4″ |
520 |
|
15,87 (5/8″) |
7,94 (5/16″) |
10,20 |
5/8″ x 5/16″ |
525 |
|
15,87 (5/8″) |
9,53 (3/8″) |
10,20 |
5/8″ x 3/8″ |
530 |
|
19,05 (3/4″) |
9,53 (3/8″) |
11,91 |
3/4″ x 3/8″ |
630 |
|
19,05 (3/4″) |
9,53 (3/8″) |
12,70 |
3/4″ x 3/8″ |
632 |
*Mått inom parentes = tum
Överkurs för kalenderbitaren:
Benämningarna 420, 428, 520 och så vidare har också en förklaring. Stefan Simonsson på Ronson Transmissioner hjälpte oss att reda ut begreppen. Det bygger på den amerikanska standarden Ansi och anger kedjans mått i 8-dels tum. Första siffran står för delningen (P) och de två andra står för rullens bredd eller kedjans invändiga bredd (B). (Man blandar decimal- och bråktum och minsta gemensamma nämnaren behövs också.)
Exempel 1: 420 – delning är 4/8″ = 1/2″ delning, kedjans invändiga bredd är 2/8 = 1/4″.
Exempel 2: 525 – delning är 5/8″, kedjans invändiga bredd är 2,5/8 = 5/16″.
Exempel 3: 630 – delning är 6/8″ = 3/4″ delning, kedjans invändiga bredd är 3,0/8 = 3/8″.
Resonemanget haltar på en kedja som till exempel 428, denna har ju samma invändiga bredd som en 425 men rulldiameter enligt en 1/2″-kedja efter europeisk standard. Man bör också tänka på att kedjor från olika tillverkare kan skilja lite i dimensionerna varför en sammankoppling inte alltid går.