Reportage: Hemma hos kromaren

Bland det roligaste när det gäller renoveringar är när man får skruva på sina nyförkromade delar. Dels för att det blir snyggt och dels för att det närmar sig slutet.

Men då gäller det att ha lämnat in sina delar i god tid. Förkromning är en arbetskrävande process som dessutom kräver tillgång till kemiska bad som är omgärdade av miljöregler. Kanske är det därför det är ont om ytbehandlingsfirmor som enbart vänder sig till veteran- eller entusiastbilshobbyn. Det vanligaste är istället att stora företag som vänder sig mot industrin, på nåder kan låta några veterandelar slinka med. Ifall de får tid…

Är man dessutom van att hantera godsmängder kanske det inte alltid är full koll på varje enstaka del.

I lilla Tumbo utanför Eskilstuna finns BG Metallsliperi sedan drygt tio år tillbaka. Ett enmansföretag som drivs av Bengt Gustavsson. Han tar emot det mesta, från rena skogsfynd till enbart oxiderade blankdelar.

– Jag riktar och svetsar de svåraste delarna, allt efter kundens behov. Avkromningen och kromning gör jag hos Kromteknik inne i Eskilstuna. Det blir en hel del turer dit, tur att det är nära, skrattar Bengt.

Han verkar i och med fordonshobbyn, bland annat håller han själv på med en Cadillac Series 62 1953 som blir ett custombygge enligt konstens alla regler.

– Jag började hos hojbyggaren Tolle i Stockholm 1985. Sedan flyttade vi hit till Tumbo och jag har valt att bara hålla på med krom för entusiastfordon. Fördelningen mellan proffsrenoverare och amatörer är väl 60/40, berättar Bengt.

I den stora arbetslokalen står ett gäng stora slipmaskiner i olika utföranden. Alla som jagat med en liten Dremel känner ett styng av avund. Och det är med dessa maskiner han arbetar mest.

– Jo, maskinparken är bra. Inget som man kan ha hemma i ett villagarage, påpekar Bengt och lägger ifrån sig ett emblem till en Dodge Coronet.

Då är vi inne på ämnet ”hur mycket kan jag göra själv?”. Omkromning är ju kostsamt och många renoverare skulle vilja göra det tidsödande sliparbetet själva.

Är det möjligt?
– Nej! Inte en chans hos mig. Som sagt, det lönar sig inte. Amatören har sällan den utrustning som krävs. Men för mig handlar det främst om mitt rykte. Är det inte bra gjort är det jag som får ta smällen. Jag vill ta hand om hela processen för att kunna garantera slutresultatet.

Omkromning utomlands?
– Det har ju blivit populärt. Polen, Estland eller USA är ju länder man vänder sig till för att spara pengar. Men jag märker att delarna kommer till mig efter att de varit utomlands, då har det ju blivit dubbelt så dyrt, säger Bengt.

Hur mycket arbete och tid som går åt beror förstås på utgångsskicket. Är det en enkel omkromning där kromet blivit matt och repigt handlar det ändå om minst tio timmar i bara sliptid.

– Först avfettning sedan avkromning, därefter blästring, slipning, riktning och lagning, två vändor koppar med slipning emellan, cyanidkoppar plus nickel i 40 minuter upp till två timmar. Krombadet tar sedan bara någon minut, förklarar Bengt och slår fast att det inte finns några hemligheter:

– Det är bara att vara noggrann och ha ordentligt med tålamod.

Vilka modeller är värst, det vill säga har mest krom?
– Självklart jänkare, Oldsmobile 1958, Cadillac 1959 och Imperial 1960, de är de verkliga tungviktarna.

Ser du några hot mot verksamheten?
– Det kommer väl en del restriktioner av miljöskäl så småningom. I Sverige är det fortfarande tillåtet med 6-värdigt krom mot exempelvis jänkarnas 3-värdiga. Ju högre tal desto giftigare men förstås bättre. Med 3-värdigt krom finns risken att det inte blir samma lyster och glans.

Du förgyller också?
– Ja, i liten skala. Det är mest Cadillac 1953-1958 som har förgyllda delar och småpryttlar till vissa Dodge och DeSoto. I grunden är det samma process med skillnaden att de ska förnicklas innan guldet ska på.

Av: Thomas Sjölund

Reportage: Hemma hos kromaren Reportage: Hemma hos kromaren Reportage: Hemma hos kromaren

Reportage: Hemma hos kromaren Reportage: Hemma hos kromaren

Rulla till toppen