Startproblem?

Känns det igen? Den ystra maskinen har av någon outgrundlig anledning tappat lusten att starta. Och allt som har hänt är att den har stått stilla några månader. Fast det är just det som är grejen – stillaståendet.

I gamla instruktionsböcker finns det olika felsökningsscheman som man kan kolla i vid driftstörningar, och jag citerar en bok från 1954: ”Undersök om bränsle finnes, att kranen är öppen samt att mekaniskt fel ej föreligger”.

Nu är jag rätt så övertygad om att den genomsnittliga läsaren av Classic Motor redan testat ovan nämnda tips, och vi kliver direkt upp på en högre nivå och börjar med att ge oss in på bränslespåret.

Okej, motorn startar inte, och vi konstaterar att det kommer bensin fram till förgasaren genom att flöda densamma, eller genom att lossa bensinslangen. Vackert så, men kommer bensinen vidare in i motorn? På bild 2 ser vi ett skräckscenario – en förgasare som stått fuktigt. Här finns så mycket vitt pulver att man lätt skulle fastna i tullen! Pulvret består av oxider som bildats av luftens fuktighet.

På en sådan här enkel förgasare kan man snart få ut det vita otyget så att förgasaren fungerar igen, men på en mer avancerad förgasare med mängder av smala kanaler kan det vara kört! Oxidpulvret blir som cement och kan vara omöjligt att avlägsna ur trånga kanaler.

Ett oprövat tips som ska hjälpa mot detta elände såg jag i svenska Triumphklubbens tidning för några år sedan. Man doppar hela förgasaren i Kalkosan, ett syrabaserat avkalkningsmedel. Fast med några varningens ord: max 20 minuter – annars kan förgasaren försvinna! Och skölj noggrant med massor av vatten efteråt.

Om vi går till andra ytterligheten så ser vi en minst sagt kladdig förgasare på bild 3. Vad har hänt – har någon saboterat maskinen under vintern? Nix, så här kan det se ut om flottörhuset var fullt med tvåtaktsbensin den där höstdagen då tvåhjulingen ställdes in i garaget. Bensinen dunstar och kvar blir då tvåtaktsoljan. Har man dessutom en otät bensinkran kan det fyllas på bensin i maklig takt som sedan dunstar varefter. Till slut har man ansenliga mängder tvåtaktsolja i botten på flottörhuset.

Även fyrtaktare kan råka ut för liknande på grund av ämnen i bensinen som dunstar väldig sakta (mer om detta längre fram). Oavsett om förgasaren är full med pulver eller seg olja så blir det startproblem. Om vi tittar på hålet huvudmunstycket på bild 4 förstår man att det knappast krävs grus och sten i systemet för att orsaka bränslestopp. Sensmoralen är alltså: stäng av bensinkranen och låt motorn smaska i sig den sista slatten i förgasaren innan vinterdvalan. Och förvara fordonet torrt.

Men det är inte alltid motorns eller ägarens fel att vårens start kan bli jobbig – det kan bero på bensinen också! Många har säkert upptäckt att gammal bensin från 70- och 80-talet ofta kan starta den sömnigaste motor, medan soppan från förra året inte gör det.

Varför fungerar då 30 år gammal bensin, men inte fjolårets? Så här är det: Bensin består av så kallade kolväten (förutom diverse tillsatser). Det är kolvätena som är själva bränslet, alltså där den kemiska energin ligger lagrad. Kolväten kan ha olika vikt och det finns då både lätta och tunga kolväten i bensinen, och allt där emellan.

Lätta kolväten är lättantändliga, men dunstar också väldigt fort. Tunga kolväten är svårare att få eld på och dunstar betydligt långsammare. Man kan säga att de lätta kolvätena är tändvätskan, och de tunga kolvätena är veden.

Vad händer då om bensinen inte förvaras i ett absolut gastätt kärl? Jo, de lätta kolvätena sticker iväg och kvar blir de tunga (och svårantändliga). Principen är densamma som för en hembränningsapparat. Man värmer upp mäsken så mycket att den flyktiga alkoholen ger sig av, men inte så mycket att vattnet följer med. Med hjälp av glaskulor i det så kallade kolonnröret kan man… ähum – var var vi? Jo, lätta kolväten lämnar bensinen först vilket lämnar kvar en kolvätebrygd som inte är lika lättantändlig längre.

För varje år som går försöker bensinbolagen krama ur mer bensin ur råoljan. Man låter därför mer av de tyngre kolvätena i råoljan bli bensin istället för att rata dem. Men ju mer tunga kolväten bensinen består av, desto mer lätta kolväten måste man tillsätta för att få ett bra genomsnitt som tänder lätt. Detta är egentligen inget problem – bara man använder fordonet regelbundet!

För oss som kör mer säsongsbetonat kan resultatet bli att man har en svårantändlig ”kolvätegegga” kvar i förgasaren och tanken där alla lättantändliga ”godsaker” sedan länge försvunnit ut i atmosfären. Motorer med insprutning klarar sig däremot bättre då dessa bränslesystem är i stort sett gastäta och förhindrar flykten av lätta kolväten. Sensmoral: Töm tanken också, och vänta med att köpa bensinen när det drar ihop sig för start. Man kan även tanka alkylatbensin vilken har bättre lagringsegenskaper än vanlig bensin.

Okej, då har vi rengjort förgasaren och fyllt på med ny, fräsch bensin. Om nu motorn ändå inte vill starta får vi slå in på ett nytt spår – tändsystemet. En klassisk felsökningsmetod är att skruva ur tändstiftet, lägga det på motorn och kicka runt den. Nu kan det gå på två sätt – antingen så gnistrar det eller så gnistrar det inte.

En lurig sak i sammanhanget är att en gnista får det svårare att hoppa om den befinner sig under tryck. Man brukar ha som tumregel att en gnista kan hoppa tio gånger längre vid atmosfärtryck (ute i det fria) jämfört med vad den klarar under tryck. I en motor är det ju så att gnistan kommer när kompressionstrycket är som högst, vilket kan ställa till det om tändsystemet inte är i bra skick.

Om man nu lägger tändstiftet på motorn och får fram en gnista är det ingen garanti för att gnistan finns där under kompressionstrycket. Ta ur stiftet ur tändhatten och ersätt det med en spik eller liknande. Håll spiken cirka 5 millimeter från gods och kicka igen. Om gnistan orkar hoppa den biten ska den klara en tiondel av det avståndet, alltså 0,5 millimeter, i förbränningsrummet. Om inte, är det dags att se över tändsystemet.

Vi konstaterar att motorn inte startar trots fräsch bensin. Gnistan kan då vara för svag eller obefintlig, vilket kan bero på:

1.Smutsigt och/eller blött tändstift. Ser stiftet ut som på bild 7 kan man kicka sig andfådd utan resultat.

2. Olja på brytarkontakterna. Vissa motorer har brytarna orienterade så att kontakterna pekar nedåt. Har man oljat in brytarnas smörjfilt för rikligt, eller att man har en läckande packbox vid vevaxeln kan olja sakta sippra nerför kontaktarmen och dränka kontakterna fullständigt – lagom till våren!

3. Abriss (fältbrytningsavståndet) kan stå fel. Ett symtom på detta är att motorn kan starta när lyset är avstängt, men inte tvärtom. Gnistan kommer när den ska, men är ack så svag. Detta gäller bara tändmagneter, inte batteritändning.

4. Din tändspole är färdig för pension. Äldre tändspolar med textilisolering drar i sig fukt från den omgivande luften, och går det för långt blir det överslag inne i spolen. Precis som med oss människor vill gnistor gå den enklaste vägen, och fuktig isolering är lättare att forcera än ett gnistgap på ett tändstift. Ibland kan man torka upp spolen med värme, men problemet kommer tillbaka, var så säker.

5. Även kondensatorer åldras och kan påverkas av fukt. Testa med en extern kondensator, men koppla ur den gamla under provet – den kan nämligen kortsluta den nya, och då märks ingen skillnad.

Av: Jim Lundberg

Startproblem?
Bild 1: Men så starta då – du fungerade ju i höstas!
Startproblem?
Bild 2: Knarksmuggling i förgasare? Nej, men oxid från fuktig förvaring. Den här moppen startar inte i första taget.
Startproblem?
Bild 3: Segt som sirap. När bensinen dunstat blir bara oljan kvar. Kör förgasaren tom innan du ställer av.
Startproblem?
Bild 4: Hålet i ett huvudmunstycke. Det krävs inga större föremål för att orsaka stopp.
Startproblem?
Bild 5: Var bensinen bättre förr?
Startproblem?
Bild 6: Klassisk metod för att kolla gnistan – men är den tillförlitlig?
Startproblem?
Bild 7: Blött och sotigt. Tänk inte ens tanken att motorn ska starta.
Startproblem?
Bild 8: Kolla kontakten! Brytare som pekar nedåt kan dränkas i olja.
Startproblem?
Bild 9: Du där! – Hur har vi det med fuktigheten? En textilisolerad tändspole kan vara rena svampen.
Rulla till toppen