3 kommentarer
KB: Hej, påstår inte att jag har lösningen på problemet men min 435 gjorde precis likadant och det berodde på att kolven hade så djupa repor att vevhuskompressionen gick upp i förbränningsrummet. Min så...
Kampen mot rost har alltid förts på en bred front. Syror, blästring slipning - metoderna är många. Här kommer ytterligare en variant, med den skillnaden att den inte bara tar bort rosten utan omvandlar en del av den till järn igen med hjälp av elektrolys! Metoden är enkel och det som behövs har du förmodligen redan hemma.
Det hela började med att undertecknad läste en artikel i tidskriften Populär mekanik från 1952 där det beskrevs en metod som tog bort rost utan att skada underliggande metall. Att sedan metoden byggde på en alkalisk vätska gjorde det hela lite mer intressant. De flesta kemiska rostbekämpare som jag hört talas om innehåller någon form av syra som käkar upp rosten och, i värsta fall, även en del av metallen under. Artikeln beskrev metoden som smått revolutionerande, men i vanlig ordning fick man inte veta exakt hur det hela egentligen fungerade.
Ett par år senare köper jag en experimentbok från 1946 för ungdomar som vill veta mer om elektricitet och kemi. Där fanns en kort beskrivning om hur man tar bort rost med natriumhydroxid, det vill säga kaustiksoda, och en zinkplåt. Hm, soda är ju alkalisk... Nu kom jag att tänka på artikeln i Populär mekanik. Sagt och gjort - här skulle provas! Enligt experimentboken skulle man lägga det rostiga föremålet på en zinkplåt och sänka ner rubbet i en 10% natriumhydroxidlösning. Lösningen skulle sedan värmas upp och vid den galvaniska process som startar bildas vätgas vid den negativa elektroden (det rostiga föremålet). Sodalösningen fungerar som en elektrolyt precis som i ett NiFe-batteri. Vätgas verkar reducerande på oxider. Reducera är motsatsen till oxidera skulle man kunna säga. Detta innebär att rost, som är en oxid (järnoxid), skulle kunna omvandlas tillbaka till järn. Låter ju helt fantastiskt! Om man vätgasexponerar en gammal rostig vevaxel blir den förvandlad till en ny...? Nja, riktigt så bra blir det inte. Vätgasutvecklingen vid den rostiga detaljen omvandlar visserligen rosten till järn, men det som är bortrostat kommer inte tillbaka. Lösa rostflagor sprängs loss när vätgasen bubblar upp från ytan, och man får nöja sig med att rosten närmast metallen återbildas. Fördelen med denna metod är att föremålet inte blir mindre än vad det redan är, som det gärna kan bli med syror, samt att tendensen till att det börjar rosta efter behandlingen drastiskt minskar.
Efter en del test visade det sig att ett ordentligt rostigt föremål inte gav någon kontakt med zinkplåten. Därmed startar inte den galvaniska processen och ingenting händer. Lösningen blev att tillföra elektrisk ström externt, det vill säga från en yttre strömkälla. Genom att slipa rent på en liten yta på den rostiga detaljen gick det att få kontakt där med en krokodilklämma. En batteriladdare fick tjänstgöra som strömkälla. Minuspolen ansluts till föremålet som ska avrostas och pluspolen till zinkplåten. För att hålla strömmen på en låg nivå bör man koppla in en glödlampa i serie med någon av sladdarna. För små detaljer, typ tändstift och skruvar, kör man laddaren på 6 volt och sätter en 12 voltslampa på 15-20 watt i serie med en av sladdarna. Min erfarenhet av denna metod är att det inte går fortare att avrosta när man kör så hög ström att vätgasen formligen sprutar ut från detaljen. Nej, en liten strid ström av vätgasbubblor från detaljen räcker bra. Ungefär som från en vanlig brustablett, typ Treo.
Jag har blandat en del kaustiksoda till cirka tio delar vatten vid mina avrostningar. Vill man skynda på processen, kan man med fördel värma lösningen till 50-60 grader. Zinkelektroden kan utgöras av en elförzinkad plåt, även om det tunna zinkskiktet snart tar slut. Offeranoder till båtar är annars ett bra alternativ. Jag har en rund, diskusliknande anod, men formen är inte så viktig. Eftersom man tillför ström utifrån borde det gå att ersätta zinkanoden med en vanlig järnplåt. Huvudsaken är att anodytans area är minst lika stor som på föremålet som ska avrostas. Annars vill det inte fungera. Detta är lite synd eftersom en tanke var att man annars skulle kunna avrosta bensintankar på insidan. Men det är svårt att få in något i hojtanken som är större än själva tanken... (Kanske om man veckar anoden våldsamt?) Jag har använt en plastbalja vid mina avrostningar, men man bör kunna använda en plåtbalja som samtidigt kan agera anod. Då ansluter man själva baljan till plus och låter detaljen hänga fritt i badet, ansluten till minus. Men man ska alltid undvika rostfritt stål i elektrolytiska processer då det kan bildas väldigt giftiga ämnen.
Mitt första prov var med ett tändstift som förmodligen legat i marken i decennier. Vid fyndtillfället såg det ut som en stor rostboll med en porslinselektrod. Man såg varken nyckelgrepp eller gängor. Våldsamma attacker med roterande stålborste ledde ingen vart - rosten var för hård. Eftersom jag inte trodde att stiftet skulle kunna fixas till tog jag inte fram kameran för att dokumentera... Nåväl, tändstiftet hängdes upp i en ståltråd i sodabadet. En zinkanod sänktes ner, och sedan anslöts batteriladdaren - plus till anoden och minus till tändstiftet. Efter en kvarts bubblande togs stiftet upp för inspektion. Rosten var då svart och verkade sitta löst. Efter en kort dust med stålborsten såg stiftet ut som på bild 2. Inte som nytt kanske, men vilken skillnad! Rosten fick mer av karaktären "blöt jord" och var lätt att borsta bort. Och fast tändstiftet legat avrostat utan anoljning eller liknade över en månad i ett kallutrymme finns inte minsta tecken på rost.
Sammanfattning
Denna metod verkar vara snäll mot metallen till skillnad mot syror. Att det sen inte börjar rosta igen gör ju inte saken sämre. Däremot finns det en del saker att se upp med. Vätgas! Denna gas blandad med luft är ytterst explosiv (knallgas). Se till att vädra, eller håll till utomhus. Tänk också på att det därför inte får förekomma några gnistor vid kabelanslutningarna. Kaustiksoda är ett starkt frätande ämne (läs varningstexten), så akta ögon och hud. Vätgasbildningen kan ge upphov till så kallad vätesprödhet hos fjäderstål och härdade detaljer. Detta kan leda till att detaljen blir sprödare så att sprickor uppstår. Misstänker man vätesprödhet ska detaljen snarast väteutdrivas. Metoden kan variera från fall till fall, men 2-4 timmar i 200-250 graders värme (köksugnen) bör driva ut vätet ur detaljen.
Av: Jim Lundberg
Bild 1. Avrosta med ström. Allt du behöver är lite ström, kautstiksoda och en anod. Denna är här av zink men vanlig järnplåt fungerar också då man använder en extern strömkälla. Använd INTE rostfri plåt då det kan bildas gifter!
Bild 2. Tro´t om ni vill - detta tändstift var innan behandlingen en stenhård rostklump uppgrävd ur en gräsmatta.
Bild 4. Jodå, efter ett dopp i brygden blev det skillnad. Tiden varierar beroende på rostens tjocklek. Skruvarna tog cirka tjugo minuter att avrosta medan vågen tog över en timme.
Bild 5. Skruvarna är nästan helt återställda så när som på några gropar i den smalare skruven. Tänk bara på att härdade detaljer måste väteutdrivas efteråt (se text).
Bild 7. Det rostiga föremålet ansluts till strömkällans negativa pol (minus). Se till att kontakten blir god så det inte uppstår några gnistor då det bildas vätgas under processen.
Du som väntar på att säsongen ska dra igång med Classic Motor Marknad i Västerås väntar förgäves. Den ställs in även i år givet covid-19-situationen, men Tjolöholm Classic Motor verkar bli av. Så här ser det ut för våra övriga engagemang.
Nu startar vi 2021 - gott nytt år önskar vi på Classic Motor! Klicka på pilen för att se vår nyårsfilm. Kommentera gärna!
I Classic Motor nummer 1 har vi traditionsenligt en jultävling. Dessvärre saknas ett "a" i namnet på en av de fiktiva förarna. Rätt namn är Alister Ghimbai.
Idag, den 27 december, är det 75 år sedan serieproduktionen av VW Typ 1 startade.
Träsvarvar, lödkolvar, stafflier och ångmaskiner - här kunde man lösa eventuella fritidsproblem!
En av våra allra största speedwaystjärnor, Rune "Kyparn" Sörmander, har lämnat oss.
"När fjärde ljuset brinner, vi hämtar julegran och alla barnen räknar dan före dan före dopparedan". Vi bygger dessutom pepparkaksbilar. Vi på Classic Motor önskar alla en riktigt god jul.
Kom in i diskussionen
3 kommentarer
KB: Hej, påstår inte att jag har lösningen på problemet men min 435 gjorde precis likadant och det berodde på att kolven hade så djupa repor att vevhuskompressionen gick upp i förbränningsrummet. Min så...
Classic Motor är Skandinaviens ledande tidning för äldre fordon och startade som Signalhornet redan 1969. Vi skriver om fordon med hjul och motor, oavsett om det är från 1917 eller 1977 och oavsett ursprungsland. Folkkära favoriter blandas med exklusiva rariteter, nyrenoverat blandas med fyndskick. Genomgående är dock att fordonen ska vara i originalutförande.
Bultarna på bilden, har du bara kört dem i badet eller har du stålborstat dem också?
Hej Micke!
Jag har borstat dem med en stålborste, mest för att ta bort lösa flagor.
-Jim Lundberg
Tack för trevlig artikel!
Ser du någon skillnad i effekt på röd och svartrost? Båda är oxideringar och bör därför reduceras om jag förstått rätt, eller(?)
Hej Magnus. Så vitt jag vet så reduceras (alla?) oxider vid väteexponering. Jag vet däremot inte vad som är röd- respektive svartrost. Den oxid som bildas av järn kallas järnoxid och är "kassettbandsbrun". (Det är "rostpulver" som är den magnetiska beläggningen på ton- och videoband)
Hej Jim. Hur står det till med minnet? Vi kom ju fram till att det är en redoxreaktion (googla gärna) som äger rum, då elektroner vandrar från "offer-zinkbiten" till järnet. Vätet är inte verksamt. Visserligen kan det kvitta, huvudsaken är att det funkar, men det kan vara onödigt att säga emot vetenskapen. I alla fall tills man har bevisat motsatsen!
Hej JB! Minnet kan vara bra men kort, fast i detta fall har jag gått efter de uppgifter jag hittat i mina gamla böcker. Jag citerar:
"Den vätgas som går bort vid den negativa polen i ett element, verkar mycket kraftigt reducerande. Kan den på något vis reducera elektroden, vid vilken den bortgår, gör den därför detta. Består elektroden t.ex. av någon metalloxid, reduceras den till metall. Man har begagnat sig härav för att avlägsna rost (som ju är detsamma som järnoxid) på smärre järnföremål, vilka ej lämpligen på annat sätt kunna rengöras."
Författare: Iwan Bolin, 1946.
Ska jag vara ärlig så satt jag mest och tänkte på moppetrimning under kemilektionerna i skolan, men här står det att vätgasen är starkt reducerande på oxider. Lite förvirrande, om du frågar mig.
Som sagt: -Huvudsaken är ju att det funkar! Apropå tilltro till gamla böcker säger jag bara: E pur si muove! (googla gärna...)
Tack för tipset J B!
Det var Galileo Galilei som myntade "E pur si muove". vilket betyder "Och dock rör hon sig"
(Bonniers Folklexikon, 1952)
Håll till godo! Lustigt nog fungerade naturlagarna redan innan Galilei så olyckligt ifrågasatte den geocentriska världsbilden (kolla ev. Bonniers 52:a..!)som beskrevs i en gammal bok.
funkar bra med järn som anod, plus pol
men jag får en svart beläggning på mina objekt
det svarta går lätt att borsta bort och övermålning verkar bita bra
björn
Jeg prövde dette i garagen. Da gassene holdt på å ta livet av meg, dro jeg karet raskt ut av garagen og røken tok livet av halve hekken (prydbuskerna) i innkjørselen (uppfarten)
Frugan blev sur. Annars blev resultatet bra!
Hej John. Jo, det är bland annat vätgas som avges - det är därför jag rekommenderar att man har god ventilation eller håller till utomhus. Hoppas du blir vän med frugan igen!
Soda och zink... Vad innehåller den använda lösningen och vad gör du med den?
Jag använder själv Natriumbikarbonat och järnanod, fungerar kanon och anväd lösning = smutsigt saltvatten.
Hej Jonas. Jag är ingen ubildad kemist, men jag tror inte att den använda lösningen skulle vara särskilt farlig. Zinkanoden går även här att ersätta med en av järn och målarsoda används bland annat när man gör lutfisk. Den starkare varianten, kaustiksoda, används vid färgborttagning och avloppsrensning och det är där jag häller ut min använda lösning. Det blir någon liter per år.
Testa med blyplåt eller kopparplåt till + pol i bad Pol vänd efter avrostning + till föremål - till bad och se om kopparn kryper på föremålet som vid förkoppring av metaller i elektrolyt med ström.
Man använder med fördel järnskrot (typ gamla bromsskivor) till anod istället för zink eller annan ädel metall.
Om man är riktigt driftig så gör man anoden av armeringsjärn etc som går att bocka till så att den ligger "runt" det objekt som ska avrostas.
Hej Tobbe. När jag testade denna metod för första gången (Hittade detta i en experimentbok från 1946) så skulle man inte ha någon extern strömkälla, och vad jag förstår så fungerar zinken så att den ihop med järnet som ska avrostas fungerar som ett batteri med sodan som elektrolyt. Elektroderna genererar alltså sin egen ström. Det betonades att man verkligen skulle se till att zinket hade kontakt med järnet (vilket är svårt om det är täckt med rost). Numera använder jag en vanlig järnplåt från skrotlådan som anod eftersom jag har en yttre (batteriladdare) strömkälla.
Hej. Jag har ett strippat B20 motorblock. Vill få bort rost i kylkanalerna med elektrolys. Finns det härdad metall i sätena för veven, bussningar för kammen eller någon annanstans som kan utsättas för vätesprödhet, eller skulle det gå bra med denna metod?
Hej Staffan. Om det bara är kylkanalerna som ska avrostas skulle jag nog istället stas på en lösning med 1 del citronsyra och 5-10 delar vatten.
Om du tänker använda tipset i artikeln med elektrolys så passar den metoden bäst på föremål som är rostiga på utsidan och kan kräva att man för ner anoder i alla hålrum om det ska fungera.
Testa med att ställa blocket rakt (som det sitter i bilen) och häll i varm lösning med vatten och citronsyra i kylkanalerna upp till kanten och låt det stå några timmar/dagar. Skölj många gånger med vatten efteråt så att syran försvinner.
Gott nytt år och lycka till!