1989 fick Mercedesingenjören Frank-Werner Mohn idén till ESP under en testkörning i Sverige. Han daskade i en snövall med bakpartiet och hade efter det en sömnlös natt, och tankarna kretsade kring hur sladden hade kunnat undvikas.
Med hjälp av sin kollega Thomas Wohland tog han fram en matematisk modell för att beräkna krafterna i en sladd och sedan hur man kunde lösa det genom en automatisk individuell inbromsning.
En prototyp på Electronic Stability Program (ESP) byggdes och monterades i en testbil som kördes på testbanan i Arvidsjaur 1991 och testet föll så väl ut att EPS blev standard 1995 på Mercedes’ tolvcylindriga S- och SL-Klass, medan det fanns som tillval på de åttacylindriga modellerna. Senare samma år gick det även att få antisladdsystem på vissa BMW- och Toyotamodeller.
Två år senare välte en Mercedes A-klass i Teknikens Världs älgtest vilket fick Mercedes att så småningom göra antisladdsystemet till standardutrustning i alla modeller.
I förlängningen betydde det att allt fler märken införde antisladdsystem och sedan november 2011 är antisladdsystem ett EU-krav för typgodkännande av nya bilmodeller.