Vad gör man när det är den 20 oktober, termometern står på sex plusgrader och regnet strilar ner? Jo, man kör in sin moped! Min Zündapp hade idag avverkat 47,7 mil sedan jag satte ihop den, Hm… Man brukar ju räkna med att det tar 50 mil innan en mopedmotor är inkörd.
Lite rask huvudräkning visade att det endast var 2,3 mil kvar till det magiska 50-strecket. Nu lider jag inte av något tvångssyndrom och därför slaviskt skulle följa instruktionsboken, men efter att ha renoverat ett antal motorer kan jag bara konstatera att det händer något just där vid 50-strecket. Hela moppen piggnar liksom till.
Alltså skulle det ske idag – motorn skulle bli inkörd!
2,3 mil – det är ju en baggis! Satte på mig lämpliga kläder och gick ut till garaget. Kunde omedelbart konstatera att det börjat regna så smått. Ställa in? Nä, mopedister är hårda typer och backar inte för lite vatten. Avresan från Knivsta var därmed spikad.
Kickade igång ”Dappen” och tänkte först att köra tur och retur till vår före detta lanthandel – en resa på cirka två mil. De övriga tre kilometrarna skulle jag ju kunna irra bort på hemmaplan. Men väl framme vid målet tänkte jag ”Det här var ju roligt – jag fortsätter!”
Och det gjorde jag.
Zündappen har tidigare gjort skäl för öknamnet ”Slödapp” och fyrtaktat redan vid måttliga 32 km/t. Men nu hade jag bytt huvudmunstycket (storlek 54) och stoppat i en sprillans flottör då originalet hade läckt och blivit lagad och därmed nertyngd med mer lödtenn än det var tänkt.
Och nu var Dappen yster! den fyrtaktade först vid 38 km/t och marschade 35 km/t på plan mark. I nerförsbackar var dryga 40 km/t inga problem. Bara lite surrigt med originaldrevningen på 11 kugg fram och 43 bak.
Men är det en moped så är det en moped.
Färden gick vidare mot Almunge, sedan bar det av mot Länna och i riktning mot Uppsala. Hela tiden i strilande regn. Men det gjorde inget. Så här bra har den aldrig gått och det var en fröjd att plöja fram mellan regndropparna. Visste motorn att inkörningen närmade sig sitt slut – eller var det den fuktiga luften?
Vid avfart ”Lagga” svängde jag av i riktning hemåt och hamnde på smala, kurviga vägar. Dappen trivdes i böjarna och några gånger fick jag faktiskt släppa på gasen eftersom höstlöven låg som en matta över asfalten i vissa kurvor.
Nu var fingrar, lår och nästipp rejält avkylda men med en knapp mil kvar så gjorde det inget. Det här var en av de roligaste mopedturer jag gjort, trots att jag körde ensam, det var kallt och regnet tilltog. Dessutom började det skymma. Väl hemma så åkte alla våta kläder av – det vill säga rubbet.
En brasa i kakelugnen och en kopp varm choklad satte snurr på cirkulationen och nu återstod bara att se hur långt jag kört. Vid starten stod mätaren på 12409 km. Efter denna blöta åktur stod den på 12466. Det betyder att jag avverkat 57 km – 5,7 mil! Snittfarten hamnade på 27 km/t med tre kortare stopp.
Dappen är därmed inkörd med råge! 53,4 mil har den nu gått sedan den startades upp efter åratal i dvala. Hade jag inte varit så nerkyld hade ett glas kall Champagne suttit som en smäck!
Jim Lundberg
Ps. En artikelserie om hur renoveringen av denna Zündapp gick till börjar i tidningen Classic Motor med start i nummer 1-2021. Till alla Zündappexperter: Jo, tanken och lykthuset är nyare än resten.
