Igår hörde jag ett bekant ljud. En tvåcylidrig fyrtaktsmotor som brummade utanför huset. Givetvis var det kompisen Owe som tagit ut sin rysshoj med sidovagn på en tur i den första snön. ”Ryssväder” som Owe uttryckte det. Han for iväg förbi huset och försvann ut på stora vägen med snön yrande runt sig.
Hm… Jag har ju valt ut min Kreidler K50 som årets vintermoped. Men jag har ju inte testat den i snö ännu så idag var det min tur. Kreidlern har grovmönstrade däck men som samtidigt är rätt släta på mitten för minimalt rullmotstånd. Efter en kort tur, bland annat hem till Owe där jag sprätte upp lite snö utanför hans hus, bar det iväg på en kort provtur för att testa greppet.
Nu är denna Kreidler inte det piggaste man kan köra på. 0,8 hästkrafter samt kolvringar som bara gått åtta mil ger inga problem med att behålla greppet på bakhjulet. Men den blir piggare för varje mil man kör vilket betyder att kolvringarna så sakteliga sliter in sig i det hårdförkromade loppet. Testade istället väggreppet genom att bromsa vilket gav de grovmönstrade däcken godkänt.
Häromdagen fick jag några svartvita bilder i mejlen. Det var bilder från vår moppeperiod från 1970-talet där kompisen Anders, tack och lov, tog fram en kamera då och då och förevigade våra tonårseskapader. Varför fotograferade man inte mer under tonåren?
På en av bilderna som kom syns min första E-Type – den som blev stulen 1977. Själv så har jag bara tre, fyra bilder på den mopeden, men när Anders bild dök upp så blev det lite av en aha-upplevelse. Att det satt ett crossdäck baktill kommer jag ihåg – men att mina stötdämpare från min Victoria Luxus också satt på hade jag glömt – samt den lilla cylindern från den fläktkylda motorn. Roligt att se!
Jim Lundberg