Det drar ihop sig till start. För ovanlighetens skull har jag brutit mot mina principer och låtit den textilisolerade tändspolen, ”Boschmumien” sitta kvar då den glatt gav gnista redan på arbetsbänken när man vred på svänghjulet för hand. Dessa spolar är tyvärr hygroskopiska (suger i sig fukt) och då mopeden stårr på en loge i över tio år så får man vara beredd på att tändspolen kan drabbas av inre överslag.
Men trots att starten är nära måste man hålla lite fokus på resten av mopeden. Risken finns alltid att man blir så ivrig över att få köra så kvarvarande fel blir kvar. Verktygslådan baktill är ett sådant exampel. Här inne hade fukten härjat och det var rätt rostigt.
Den stora sadelfjädern var definitivt av – men hur mycket saknades? En ny fjäder införkaffades och då visade det sig att det saknades ett helt varv. Choken ville jag ju fixa till innan mopeden hissades ner från sina krokar i garagetaket. Visst kan man köra utan choke, men en kall dag så kan den vara avgörande för en start och denna moped saknar dessutpom flödarknapp. Lika bra att fixa till choken också.
Då var det dags! Moppen jag ägt sedan 1976 skulle startas för första gången. Hängade i spännband drogs motorn runt med pedalen och tände till lite på andra försöket. Då drog jag in tomgångsskruven ett par varv och och då hände det som sker i filmen här ovan. Tredje gången gillt!