Upplyft av att min gamla Victoria Luxus äntligen är körbar efter 45 års väntan var det dags för en nygammal kompis att väckas till liv – min Crescent Skoterett från cirka 1966. Den är hyfsat ”ny” i stallet då jag köpte den som ett basket case 1998. Sen fick den tjänstgöra som bruksmoped till och från busshållplatsen varje vardag – året om.
Den svek mig bara en enda gång när jag skulle till arbetet en vintermorgon då termometern stod på 22 minusgrader. Egentligen var det inget fel på mopeden utan det var chokevajern som hade frusit (mopeden stod utomhus jämt) och när jag skulle choka gick det så tungt att vajern ploppade loss från nippeln inne i styret och att starta en moped utan choke i 22 minusgrader är inte lätt.
Efter flera års trogen tjänst åkte moppen in i logen och där har den stått i säkert tio år – tills nu. Sen fick jag ett ryck och rullade ut den dammiga mopeden alldeles nyligen. Lite snuffande i bensintanken avslöjade att den stått väldigt länge. Bensinen hade härsknat.
Men efter ett bensinbyte så small motorn igång efter några kickar! Då tändningen hade varit lite instabil innan mopeden ställdes undan så tänkte jag att det var dags för en uppgradering om nu mopeden skulle börja köras igen. Den blå originalspolen (Stefa Supermetic) kördes i tändspoleprovaren och visade dåliga värden. Efter lite krafsande i bra-att-ha-lådan dök det upp en utanpåliggande Boschtändspole med tillhörande matarspole som monterades i ett nafs.
Passade även på att byta den långsamt läckande framslangen samt att montera en splitt ny hastighetsmätare med tillhörande vajer på hela 1500 mm! Nu skulle väl den gamla trotjänaren vara pålitlig och pigg igen! Idag bar det ut på en kombinerad provtur och glassinköpsrunda. Det är bra att bygga upp ett förtroendekapital och det görs endast genom att köra längre och längre resor tills fordonet bekänt färg.
Efter en dryg mil började motorn att hacka i en uppförsbacke. Hm… jag kör ju på reserven. Kan det vara bränslebrist? Soppan rinner ju bakåt i uppförsbackar och på denna farkost sitter bensinkranen framtill på tanken. Några hundra meter senare stannade motorn efter en del ryckande. Soppatorsk? Nä… Tumstocken visade att det var nästan 4 cm bensin kvar i den flatbottnade tanken. Ett tändstiftsbyte gjorde heller ingen skillnad. Motorn startade men gick bara några sekunder. Noterade på vägmätaren att moppen rullat 5 mil sen den väcktes ur sin mångåriga vila – ska den inte gå längre?
Medan jag stod där i vårsolen skickade jag några bilder på den stendöda mopeden till flickvännen och några kompisar där den stod på den uppländska slätten. Efter en liten stund kom kompisen Owe förbi. ”Vill du ha en bulle?” frågade han. Glatt överraskad mumsade jag och Owe på varsitt wienerbröd efter vägkanten. En stund senare kom flickvännen Marie med universalfordonet Drutten som fick agera ”skamsläp” dagen till ära. Med demonterad backspegel åkte Skoteretten ledigt in i Druttens generösa utrymme och så bar det av hemåt.
Väl hemma byttes kondensatorn och en ny provtur inleddes. Den slutade efter 200 meter då motorn stannade igen. Nu var det loppa på stiftet. Nytt stift monterades och en extra tändspole lades i fickan. Efter en knapp mil började motorn hacka igen. Men vad f…? Reservspolen monterades efter vägkanten. Innan starten tog jag ur stiftet för en koll – loppa igen! Okej – var det loppan eller tändspolen som orsakade detta stopp?
Körde hemåt med reservspolen utan problem. Bytte till ett annat tändstift och kopplade in den första tändspolen igen. Ny provtur på en dryg mil – inte en misständning. Köpte dessutom den glass som det var tänkt att skaffa från början. Får väl anse att kondensatorn var den urprungliga boven och att problemet är löst. Men det blev en trevlig utflykt hur som helst!
Jim Lundberg
