Idag så hände det – min Victoria har passerat 50-milastrecket. Mopeden som har stått mellan 1976 och 2021 har fått sträcka rejält på…hrm…hjulen sedan den väcktes ur sin mångåriga dvala. ”Vickan” som den nu fått heta har skött sig exemplariskt så här långt. Inte ett enda haveri – inte ens en misständning, och hon startar alltid på första trampet.
Så idag blev det 50-mila service. Eller rättare sagt – första oljebytet efter renoveringen. Jag har pillat, smort och justerat löpande under dessa 50 mil, men inte gjort något oljebyte. Oljan såg väldigt fin ut och saknade både glitter och mörka partiklar. 3,6 deciliter ny olja fylldes på och Vickan är klar att köras ordentligt. Nästa service ska inte göras förrän om ett par hundra mil.
Fast när jag säger ”50 felfria mil” så är det en liten sanning med modifikation för visst har det hänt några småsaker under dess 50 mil. Hastighetsmätaren behövde ett nytt kugghjul efter några få mil, bensinkranen var lite tilltäppt så att motorn hackade till om man låg länge på fullgas.
Men det största som har hänt var när det blev stopp i ljuddämparen.
Saken är den att avgassystemet, som är inköpt begagnat på en marknad i Tyskland, är hårdlött till en enhet. Någon tysk mopedist ville tydligen ha heltätt mellan krök och ljuddämpare och hårdlödde ihop dessa. I och med denna åtgärd blir det lite svårsotat…
Kröken har jag sotat med en vajer i borrmaskinen och insats och päron har skruvats loss och tvättats rena. Men främre delen av ljuddämparen har jag inte kunnat komma åt (ska värma isär delarna när jag fyllt på gas i svetsen) och för en tid sedan så lossnade större sotkakor i dämparens främre regioner och dessa flagor blåste snabbt bakåt och täppte till de två hål som finns i dämparens mellanvägg. Maxfarten reducerades i ett huj till drygt 20 km/t.
Detta inträffade typiskt nog när jag under en åktur hamnade bakom en rullskidåkare vilket framgår av den förnedrande filmsnutten nedan…
Nåja – efter sotning (tömning på flagor) gör Vickan närmare 35 km/t på plan mark igen.
