”Hej, jag skulle vilja beställa en lunch – nummer fem, Phad Grapow, blir bra!”
”Ska det vara med kyckling?”
”Nej, jag tar biff till denna.”
”Okej, den är klar om tio minuter”.
”Toppen – då kommer jag då!”
Nä…
Det är roligt med flera fungerande mopeder! Man kan välja ut en i sista stund när man ska ut på en tur. Idag beställde jag en hämtlunch på det lokala matstället. Vilken moppe som ska stå för transporten bestäms alltid i sista stund. De moppar som nästan alltid går bort när det ska hämtas käk är E-Typen och Dakotan. Inte för att det är något fel på dem utan för att bägge har lutande pakethållare vilket är en klar nackdel när man ska transportera matlådor med såser och andra lättflytande medium.
Valet föll idag på Vickan – min Victoria Luxus från 1959 som är en riktigt pålitlig springare. Dessutom har Vickan en horisontell pakethållare så jag slipper slabb och spill i matväskan. En snabbtitt i bensintanken visade att det var ganska lite bensin kvar men med en bensinförbrukning på två deciliter milen kommer man långt bara på reserven.
Vickan startde snällt (alltid!) och det bar iväg mot lunchstället. I svindlande 35 km/t susade vi fram Vickan och jag. Ingenting kan stoppa oss och snart ska jag dessutom få mig ett skrovmål! Efter tre kilometer tvärstannar Vickan. Va…? Skakade lite på henne och visst skvalpade det i tanken. Ja, ja – dags för reserven. Kranen vreds till reservläget och pedalen trampades ner. Ingen repons. Ett tramp till – inget händer. Men Vickan då – inte kan du svika mig nu!
Locket över förgasaren lyftes bort och där syntes en tom bensinslang. Lossade denna och blåste allt vad lungorna orkade. Det gick trögt men det bubblade i bensintanken. Problemet löst! Eller…? I med ettan och nu bar det iväg. Visserligen har jag en mikrovågsugn hemma men det gjorde ju inget om käket slapp kallna. Nästan framme stannar Vickan igen. Tom slang – ny blåsning…
Hämtar och betalar för maten och frågar om tjejen i kassan möjligen har en reservdunk i bilen.
”Nej, tyvärr – elbil…”
Hm… okej… Använder nerförsbackarna flitigt med avstängd motor första biten. Sen blir det plant och sista biten hem är det två lååånga uppförsbackar. Startar motorn och kör på halvgas då det verkar som att det trots allt kommer fram lite bensin i reservläget – men väldigt långsamt. Efter ett par kilometer stannar Vickan igen – precis utanför en bilverkstad! Ägaren av verkstaden bjuder på ren bensin ur en dunk. Jag säger ”stopp” efter några deciliter då jag inte vill späda ut den oljeblandade bensinen som finns kvar för mycket.
Nåja, slutet gott allting gott. Vickan fungerar perfekt – så länge hon får bensin. Efter en god lunch (värmd i mikron) ska jag snart starta kompressorn och blåsa rent hennes bensinkran.
Jim Lundberg
