Fråga
Jag undrar hur en vertikaltwin arbetar där vevstakarna står 180 grader i förhållande till varandra.
En 360 graders parallelltwin är ju inte svårt att hitta logik i hur den arbetar med takterna, men en 180 graders 4-taktare? Hur jag funderar så vill det som jag ser det bli en haltande gång.
Vill Jim eller någon annan förklara dess arbetssätt så är jag tacksam.
Hälsningar Benny.
Svar
Om du hittar ett exemplar av Classic Motor nummer 10/1991 så avhandlas ämnet där, men jag kan givetvis ge en kort resumé! En parallelltwin där bägge kolvarna rör sig lika (360-gradersvev) är egentligen bara två parallellkopplade enstånkor. Fördelen är dock att en parallelltwin har ett tätare kraftflöde relativt ”stånkan”. På den förra tänder någon av cylindrarna när kolvarna står i topp (en kraftimpuls per varv), på den senare blir det endast en kraftimpuls vartannat varv. Ur balanshänseende är det dock ingen större skillnad på dessa två motortyper – bägge typerna generar relativt kraftiga vibrationer.
Genom att placera vevaxelns vevtappar på 180 graders avstånd får man en motor där den ena kolven går upp när den andra går ner och vice versa. Detta är utmärkt när det gäller att balansera ut kolvarnas massa – en går upp när den andra går ner vilket ger mindre vibrationer. Fast på en fyrtaktsmotor kommer då kraftimpulserna inte jämt fördelade, utan först tätt inpå varandra, och nästa gång långt från varandra. Gången i en sådan motor blir ungefär så här: Pangpang—-pangpang—pangpang och så vidare. Det fungerar visserligen i praktiken och det finns fyrtaktsmotorer med 180-gradersvevar – jag tror att Hondas tvåcylindriga 450- och 500-kubikare hade sådana vevaxlar på 70-talet. Det låter lite udda på tomgång och ger en karaktäristisk ”sång” på höga varv.
Jim Lundberg