Fråga: Vilket material i skruvar, muttrar och brickor är bäst till magnesium- och aluminiummotorer? Har vägsaltet en frätande effekt på ovanstående material?
Hälsningar från Lasse Bubbla.
Svar: Magnesium och aluminium ligger långt ner på metallernas ädelskala. Dessa metaller kan därför lätt angripas av oxider – särskilt om de sitter i kontakt med en ädlare metall (ex stål) då en elektrolytisk process startar om det kommer fukt på metallerna. Den oädlaste metallen kommer då att ”offra” sig och omvandlas till oxid. Detta faktum utnyttjas på båtar där man ansluter så kallade offeranoder av zink (zink ligger långt ner på ädelskalan) som fräts upp istället för att båtens egna metalldelar angrips.
Salt snabbar på processen ordentligt och när man testar exempelvis skruvars korrosionsskydd så använder man ofta en kammare med saltatmosfär där testobjekten läggs in. Saltet skyndar på processen och på några timmar kan åratal av kemiska angrepp simuleras tack vare saltet. Vägsalt har samma effekt och snabbar på korrosionen på de flesta metaller.
Man kan i vissa fall använda rostfria skruvar/brickor/muttrar mot exempelvis aluminium, men då ska det vara syrafast rostfritt som märks med benämningen ”A4” i skruvbranchen. Ett rostfritt stål reagerar med syret i luften och bygger upp en stark, osynlig oxidhinna som skydd mot korrosion. Man säger att stålet passiveras. Syrafast stål har en effektivare oxidhinna än icke syrafast och är då inte lika aggressivt mot oädla metaller. En vanlig stålskruv är i de flesta fall förzinkad och zink ligger nära både aluminium och magnesium på ädelskalan och orsakar därför sällan frätskador på dessa, men kan fastna då gängorna fylls med oxidpulver från bland annat zinket.
Man kan använda brickor av polyamid (nylon) under skruvskallar och muttrar för att hindra att kontakt uppstår mellan metallerna vilket är en förutsättning för att den elektrolytiska processen ska komma igång. Men polyamidbrickor har inget att göra på en varm motor – särskilt inte på en luftkyld motor som oftast går lite varmare. Rostfritt stål har egentligen bara en bra egenskap – det rostar inte. Det är en ganska svag metall ur ett hållfasthetsperspektiv. Den starkaste skruvkvalitén i rostfritt är klass 80 vilket motsvarar styrkan hos en vanlig stålskruv klass 8.8 och på en motor finns det applikationer som kräver starkare skruvar än så. Dessutom har rostfritt stål egenskapen att deformationshärda vilket innebär att den av varierande belastningar och brytningar blir hårdare och hårdare tills den till slut brister.
Aluminiumpasta är en variant som förhindrar att skruvar fastnar. Den hittar man hos biltillbehörsbutiker. Det finns annars särskilda monteringspastor som förhindrar att skruvar fastnar på grund av oxidering. En av dem heter Chesterton 725. Vet dock inte om denna finns att köpa i Sverige, men motsvarande produkter bör finnas. Kolla med en industributik. Om jag misstänker att en skruv kan fastna på grund av oxid brukar jag smörja gängorna med packningsklister typ ”Permatex”. Man kan även använda en svag skruvlåsning typ ”Loctite” ”svag”. Klistret/låsningen håller fukten borta, men går att lossa när det behövs. Detta är dock inte lämpligt på varma ställen som runt avgasportarna i topplock. Vissa monteringspastor klarar däremot över 1000 grader. Även grafitpulver kan användas, men denna typ av friktionssänkande ämne kan leda till att man drar skruven så hårt att den sträcks eller till och med brister. Dessutom kan den lossna lättare då exempelvis grafit minskar friktionen i gängorna vilket är det som till stor del hindrar skruven/muttern från att gänga upp sig.
Jim Lundberg