Fråga: Hej Jim! En moppe- (Puch) fråga angående nytillverkade svänghjul jämfört med gamla original svänghjul. Köpte ett nytillverkat hjul, där nockens utformning känns flackare, jämfört med ett gammalt svänghjul. Jämför gärna teorin med bilens kamaxel där öppnings- resp. stängningstider (duration) och även lyfthöjd definieras. Har Du, eller någon annan, studerat detta ämne tidigare med avseende på tändinställningen?
Mvh
Leif S.
Svar: På bilar med batteritändning pratar man ofta om kamvinkel (eng. Dwell) som är ett mått på hur länge, i grader räknat, som brytarkontakterna är slutna. Kamvinkeln är i stort sett samma sak som brytaravståndet, men inte alltid. Slitna brytare kan ge fel kamvinkel vid rätt brytaravstånd och det är kamvinkeln som är viktigast för en stark gnista. Det handlar här om att erhålla ett så stort gap på brytarna att gnistan släcks snabbt samtidigt som tändspolen måste få tillräckligt med tid på sig att bygga upp ett nytt magnetfält för nästa tändningstillfälle. Litet brytaravstånd ger spolen mer tid att ladda, men sliter på brytarkontakterna och ger en långsammare brytning. Stort brytaravstånd ger mindre avbränning på kontakterna och snabbare brytning, men ger inte spolen den uppladdningstid den behöver. Det handlar om kompromisser helt enkelt.
På en svänghjulsmagnet råder ungefär samma förhållanden, men med den skillnaden att strömtillförseln inte är kontinuerlig som vid batteritändning, utan här kommer strömmen i korta pulser som når sina maximum när svänghjulets magneter passerar tändspolens polskor. Det viktigaste måttet i en svänghjulsmagnet är något som kallas fältbrytningsavstånd, eller abriss (efter tyskans Abreißen, avresa) och är ett mått på hur långt svänghjulets magneter passerat tändspolens polskor när brytarna öppnar (se bild ovan). Man kan lätt tro att högsta strömmen uppnås när magneter och polskor står mitt för varandra, men så är det alltså inte. Magnetfältets kraftlinjer hänger med som gummisnoddar och strömmen i spolen blir då som starkast precis innan ”snoddarna” släpper taget och sticker till nästa par magneter som närmar sig.
Abriss justeras genom att man ändrar på brytaravståndet och förhållandet abriss-brytaravstånd är omvänt: ökar man brytaravståndet så minskar abriss och tvärtom. Nu kan man lätt tro att det räcker med att bara ställa brytaravståndet så blir abriss automatiskt rätt, men så enkelt är det inte och det har många mekaniker missat. Om brytarna är nya och av rätt modell så blir även abriss rätt om man ställer brytarna efter fabrikens rekommendationer. Men om brytarna är slitna, krokiga eller av fel modell så kommer inte abriss att hamna rätt, och eftersom abriss styr gnistans styrka kommer motorn att gå dåligt eller inte alls, trots ”rätt” brytaravstånd.
Ett typiskt abrissmått i en svänghjulsmagnet ligger på runt 8-10 mm och när jag justerar brytarna brukar jag strunta i vad brytaravståndet ska vara utan justerar så att abriss hamnar rätt. Sedan kollar jag vad brytaravståndet blev. På en motor blev brytaravståndet 0,15 mm (typvärde 0,3-0,4 mm) när abriss stod rätt. Orsaken var att brytarna var rejält tilltufsade av någon händig mekaniker. Den motorn vägrade gå med ”rätt” brytaravstånd. Det blev helt enkelt ingen gnista. Summa summarum kan man säga att brytaravståndet kommer i andra hand – oavsett om det är en svänghjulsmagnet eller batteritändning. Viktigast är abriss respektive kamvinkel och om dessa inte genererar rätt brytaravstånd är något fel.
När det gäller brantheten på brytarnocken så är även detta en kompromiss mellan mekanik och elektronik. Ur ett elektriskt perspektiv borde brytarnocken vara ett vasst trappsteg som mer eller mindre slog upp brytarna. Då fick man en snabb brytning vilket ger starkare gnista och mindre kontaktavbränning. Baksidan är att en sådan nock skulle nöta ner brytarnas fiberklack väldigt fort. En flackare vinkel är då snällare ur ett mekaniskt perspektiv, men ger långsammare brytning och mer avbränning. Det handlar även här om kompromisser.
Jim Lundberg