Fråga: Hej Classic Motor! Jag är en mycket motorintresserad 16-åring som vill veta allt ni kan om blästring, har länge varit intresserad av det men aldrig fått någon bra förklaring om det, vad finns det för olika metoder? Vilka medel finns det? Vad har dem för fördelar och nackdelar? Vilken teknik ska man ha när man blästrar? Tack på förhand och tack för hjälpen innan med min Husqvarna Novolette.
Mvh Kevin Sörensen
Svar: När man blästrar så sprutar man någon form av fasta partiklar med hög fart mot den yta som ska rengöras. Oftast använder man tryckluft, men även vatten kan förekomma – så kallad våtblästring. För att blästra krävs att man har en särskild blästerpistol som drivs med tryckluft (översta bilden). Luftåtgången är stor, ofta mer än 300 liter i minuten, vilket kräver en hyfsat stor kompressor. Till blästerpistolen är en slang ansluten som man sticker ner i exempelvis en hink fylld med blästermedel. På grund av ejektoreffekt sugs blästermedlet upp i slangen och blandas med den framrusande tryckluften. Hastigheten på blästermedlets partiklar när de lämnar blästerpistolens munstycke kan vara uppåt 700 kilometer i timmen och när de träffar ytan som ska rengöras så slår de bort rost, färg eller andra föroreningar.
Det finns olika blästermedel beroende på vad som ska tas bort. Är det exempelvis sot som ska tas bort från toppen av en aluminiumkolv kan man blästra med nötskal. Dessa tar bort sotet, men skadar inte den mjuka aluminiumytan. Dessutom är skalen så pass mjuka att de inte ställer till med någon katastrof om de råkar hamna i motorn.
Vill man ha något tuffare rengöring kan man ta till glas. Glasblästring är relativt skonsamt och ger också en vacker sidenmatt yta, särskilt på mjukare metaller som aluminium, men kan vara för ”snällt” på kraftigt rostiga ytor. Nästa steg är att använda sand, ofta kvartssand. Denna tar effektivt bort rost och grov smuts och ger en något råare yta efteråt som är utmärkt för att ge fäste åt färg.
Något hårdare är aluminiumsililkat och fajalit (kopparslagg) som river bort det mesta i sin väg. Dessa blästermedel tål även att användas flera gånger och är då lämplig i ett blästerskåp där blästermedlet cirkulerar runt. Ändå tuffare är blästermedel av hårdmetallkorn, men detta är väldigt dyrt och kan även förstöra en motor om minsta korn tränger in.
Fördelen med blästring är att man kommer åt att rengöra i skrymslen och vrår som man kanske inte kommer åt med exempelvis en stålborste. Ytan blir helt ren och dess grova struktur ger då utmärkt fäste till täckfärger. Nackdelarna med blästring är att man inte kan blästra känsliga saker som exempelvis motorer. Även glas, sand och aluminiumsilikat kan skada en motor om det hittar in i den. Om man blästrar tunnplåt får man var försiktig. Den höga hastigheten på partiklarna gör att de fungerar som en massa små kulhammare vilket i sin tur kan sträcka plåten så att den slår sig. Många bilar har tyvärr blivit förstörda/skadade på grund av okunskap om detta.
Riktigt skonsam blästring kan man göra med soda som är ett icke slipande material. Sodan är bäst på färg, men tar även bort mindre rostangrepp. En annan intressant metod är att blästra med kolsyreis. Denna metod ”spränger” bort smuts och färg och lämnar inga spår efter sig annat än den smuts man blästrat bort. Man kan därför i princip blästra en motor utan att den tar skada – förutsatt att smutsen som lossnar inte är farlig för motorn ifråga. I Fredagsfilmen Blästra med kolsyra kan du se hur detta fungerar.
Blästring kräver skyddsutrustning om man inte har ett blästerskåp med utsug. Blästermedlet kan skada ögon och hud och dammet som bildas kan vara skadligt för andningsorganen – särskilt kvartssanden som kan ge upphov till stenlunga.
Jim Lundberg
