Fråga: Jag håller på och lindar om en tändspole till en påhängs-mopedmotor, Mosquito från ca 1950. Det är en inbyggd tändspole som magnetiseras inuti drivrullen. När jag lindat av sekundärspolen ser jag att den är jordad genom primärspolen, alltså kopplad till primärspolens utgångssida, inte gemensam jordning i en punkt som man ser i kopplingsschema för tändspolar. Är detta vanligt? Är detta riktigt?
Har ni sett detta förut eller är det en felkonstruktion? Kan det finnas någon fördel? Resistansen i primärspolen är ju låg så jordning blir det. Och motorn har gått, men med tändningsproblem. Jag kan tänka mig att man vid tillverkningen har förväxlat tamparna och lött ihop fel. Systemet är annars den vanliga konstruktionen med brytare och kondensator.
Sture Elnäs
Svar: En tändspole är för det mesta lindad på det sätt som du har upptäckt i din tändspole – att primär- och sekundärlindningen ligger i serie. Detta kallas även sparkoppling. Primärlindningen (ca 200 varv grov tråd) är alltså jordad i ena änden. I lindningens andra ände är en kabel till brytarna ansluten och är även sekundärlindningens (ca 10 000 varv tunn tråd) ena ände ansluten.
Exakt varför man gör så här kan jag inte svara på. Kanske för att man får lite extra ström från primärlindningens 200 varv, även om det är marginellt. Däremot blir det, rent mekaniskt, lättare att jorda sekundärlindningen genom primärlindningen vid tillverkningen av spolen. Man fortsätter ju bara att linda på tråd, fast tunnare sådan. Sekundärlindningen blir alltså en förlängning av primärlindningen.
Jim Lundberg
I schemat visas ett batterisystem, men samma typ av koppling mellan lindningarna hittar man även i tändspolar för svänghjulsmagneter.