Fråga: Hej Jim! Håller på med en CZ 125, och jag hittar inte någon information, så jag vänder mig till dig. Jag undrar hur mycket axialspel vevaxeln ska ha. Sen undrar jag hur transmission sida och växellåda smörjs. Det finns ett litet hål, men som ligger långt över nivå rekommendation. Hålet kan man se bakom kopplingsdrevet.
Tacksam för svar.
Anders
Svar: Jag bollar över frågan till Anders Österberg på svenska Jawaklubben:
Av CZ finns det, på rak arm, minst åtta olika 125-kubikare sedan 1940-talet fram till 1990-talet. Då räknar jag inte med alla specialare som satt i rena tävlingsmaskiner, motocross och trial. Minst 15 olika blir det i alla fall.
Om man utgår från att det är en CZ 125B, den motor som satt i MONARK m200, så finns det två shims med i reservdelsboken, benämnda ”Sidobricka för kullager”. Dessa är 1 mm tjocka. Det nämns inget exakt glapp, men 0,3 – 0,5 mm kan väl vara ett bra värde. För CZ 125B finns inge verkstadshandbok utgiven, bara en ”Monteringshandbok”. Där finns processen att dela och sätta ihop motorn beskriven, samt de verktyg som skall användas vid olika moment. I Monteringshandboken ges endast ett minimum av kommentarer och annan fakta än vad man kan utläsa av bilderna.
I sammanhanget är det viktigt att få vevlagren på exakt rätt djup i sina socklar. Man skall, på vanligt CZ-manér, montera alla lager i blocken med FRYS – VÄRME-metoden. För att få vevlagren på rätt djup, använder man de två distanser som ligger under koppen som håller packboxarna (200-69). Man skruvar fast dessa distansbrickor innan blocket läggs in i ugnen, och de skall sitta kvar tills vevaxeln är på plats. De fungerar då som botten för lagren. Utan detta blir det svårt att få dem på rätt djup, och skulle det uppstå någon friktion vid monteringen av vevaxeln riskerar man inte att lagren flyttar på sig.
Jag försöker förklara oljeflödet i växellådan.
Oljenivån bestäms av nivåskruven, märkt >OLEJ<. Så fort motorn går roterar primärdrevet på vevaxeln, som driver kopplingskorgen via primärkedjan. Primärkedjan fungerar som ett ”pater-noster-verk” och får med sig en del olja som släpps av i ”oljefällan”, en liten plåt som sitter nitad på väggen mot växellådan. I botten på oljefällan finns ett hål som leder oljan in i växellådan, på så sätt fylls oljan ständigt på in mot växellådan och oljan får en slags cirkulation.
Man kan säga att transmissionskedjan även fungerar som en mycket enkel, men tillräckligt effektiv, cirkulationspump. Oljenivån överstiger botten på växellådan med cirka 1 cm, alltså skvalpar oljan runt i växellådan så fort växelaxlarna roterar. Det skvätter och stänker runt omkring. De roterar ju även när neutralväxeln är ilagd. Det fungerar perfekt, förutsatt att man ser till att hålla oljenivån.
En brasklapp, de kommentarer jag har bidragit med gäller i första hand CZ 125B, som satt i Monark M200. Axialglappet är samma för de flesta andra CZ och JAWA. Illustrationen visar oljeflödet i en CZ 125B, men är liknande i de flesta CZ och JAWA, och förmodligen även i de flesta andra tillverkares tvåtaktsmotorer där växellådan delar olja med transmissionen.
Anders Österberg, Svenska Jawaklubben