Fråga: Hej. Varför är tryckstången till Sachs tvåväxel och EM50 delade i två och med en kula däremellan? Varför inte ha en lång hel stång?
Vh Matte
Svar: Fördelen med att ha flera stänger på rad är att man sprider ut slitaget på stängernas ändar. Problemet med dessa kopplingsmekanismer är att kopplingskorgen roterar medan kopplingsarmen står stilla. Och däremellan sitter då stången som ska överföra kraften från kopplingshandtaget till kopplingen.
Har man bara en stång så kommer den ena änden att snurra mot en stillastående punkt där friktionen kan bli så hög att metallytorna till och med kan skära ihop. Har man flera stänger, eventuellt också med en kula/rulle mellan dem, så kommer friktionen att minska eftersom den ”skarv” som för tillfället går lättast är den som kommer att få ”jobba”.
Börjar en skarv mellan två stänger att gå trögt så kommer en annan skarv som går lättare att ta över jobbet. Alltså kommer den punkt där två ytor gnider mot varandra att flytta sig hela tiden beroende på var friktionen är lägst.
Men det finns motorer som bara har en enda lång tryckstång och där kan det vara rejält slitet i ändarna. En annan fördel med flera stänger är att de blir styvare och har en mindre tendens att krokna. I motorer med en enda lång tryckstång är det relativt vanligt att den långa stången ser ut lite som en banan. Detta medför två saker – dels att den går tyngre in sitt hål i axeln, dels att ändarna ”vevar” runt lite vilket kan ge vibrationer när man drar in kopplingshandtaget.
Jim Lundberg
