Fråga: Hej! En mopedfråga. Jag har förstått att lite större avstånd på brytarspetsarna kan ge lite fetare gnista, men kanske på bekostnad av tändspolens livslängd. Och jag har grubblat över varför det påverkar gnistans kvalitet? Antingen är de ju slutna eller öppna!
Kan det vara så att abrissen är det som bestämmer styrkan här? Alltså större gap = tidigare tändning som kompenseras av att tändplattan vrids?
Jag har en Novolette med Stefas tändsystem, och jag måste ha tändplattan i ändläget mot tidig tändning för att åstadkomma 2-2,5mm förtändning (med rätt brytaravstånd).
Det kan vara att vevaxeln kommit en smula skevt i ’veven’ någon gång.. Och den är skum i tändningen. Lite som en dålig tändspole eller konding (stendöd under allt för många meters intensivtramp, för att plötsligt sprätta igång och gå hyfsat)
Jag har bytt mellan tre olika kondensatorer och lika många (begagnade) tändspolar med samma resultat 🙁 Även tre eller fyra olika tändstift har testats. Abrissen är svår att se på Stefas system. Tips?
Knut Johannessen
Svar: Nja, brytaravståndet styr abriss (fältbrytningsavstånd) och starkaste gnistan får man när brytaravståndet/abriss ligger mitt emellan yttervärdena – alltså för litet eller för stort ger båda svagare gnista. Abrissmåttet styr alltså styrkan på gnistan.
Lite förenklat fungerar en svänghjulsmagnet så här: När två magneter (en nord och en syd) sveper förbi tändspolen byggs det upp en kortvarig strömpuls i spolens primärlindning. För att få maximalt stark gnista ska brytarna öppna precis när denna strömpuls står på topp vilket bara varar ett väldigt kort ögonblick (få vevaxelgrader).
Det är här abriss kommer in i bilden – alltså var magneterna befinner sig när brytarna öppnar och gnistan skapas. Högsta effekten i spolen uppstår när magneterna har passerat spolens polskor och det är det måttet man mäter (Abriss kommer från tyskans ” abreißen” viket betyder ”avresa” – alltså att magneterna har lämnat polskorna). Tändsystemen är konstruerade så att rätt brytaravstånd ska ge rätt abriss.
Men på grund av mekaniskt slitage (eller våldsamma mekaniker) kan brytarnas geometri förändras så att rätt brytaravstånd inte längre ger rätt abriss. Därför ska man kontrollera abriss för att se om dessa två parametrar verkligen följer varandra som de ska. På in gamla Monarped blev det inte gnista förrän brytaravståndet var ner på 0,15 mm – alltså mindre än hälften av det rekommenderade. Orsaken var att brytarna var stukade. Tyvärr så kan man inte ställa brytarna för långt utanför gränsvärdena (ofta 0,30 till 0,45 mm).
Har man för litet avstånd kan det ge ökad kontaktavbränning (gnistan mellan kontakterna släcks inte hel) och tändstörningar. Vänder man på steken så kan ett för stort avstånd leda till att brytarna inte hinner stänga helt och hålla sig stängda så länge som tändspolen behöver för att ”laddas” inför nästa tändning.
Om du har svårt att mäta abriss så kanske det kan hjälpa om du ritar upp magneternas läge på utsidan av svänghjulet. Testa även med olika brytaravstånd – det var så jag gjorde för att få igång min Monarped. Tänk även på att förhållandet mellan abriss och brytaravstånd är det omvända – minskar man brytaravståndet så ökar abrissmåttet och tvärtom. Hur man vrider tändplattan påverkar bara tidpunkten för gnistan (förtändningen/tändläget). Däremot påverkar brytaravståndet förtändningen, så ska man serva tändsystemet ska man alltid börja med att ställa brytaravståndet och därefter justera förtändningen.
Det avstånd som är skadligt för tändspolen är elektrodavståndet på tändstiftet. Är detta för stort så stiger tändspänningen så mycket att det kan kan gå hål på isoleringen inne i tändspolen (överslag). Därför ska man heller aldrig kicka runt en motor utan att ha ett tändstift i tändhatten. Eller som Stefa själva uttryckte det: ”Tändspolens fiende nummer ett är för stort elektrodavstånd på tändstiftet och fiende nummer två är kolbrygga” (kolbrygga är samma som loppa vilket orsakar kortslutning).
Jim Lundberg