Fråga: Hej Jim! Frågar dig som är klurig. Har några tutor från olika mopeder (likadana som den du fixar på Dakotan i nya numret av tidningen Classic Motor) som inte fungerar. Mycket av nytillverkat håller inte måttet och det vore hur som helst kul att behålla de gamla. Min fråga är om de går att laga? Du kanske redan gjort det och jag missat den artikeln trots att jag nog läst alla nummer under många år. Om inte annat kanske ett uppslag till en artikel.
Mikael Wiström
Svar: Det finns i huvudsak två olika tutor till mopeder – de som går på växelström och de som går på likström. Handlar det om gamla mopeder från 50-talet och upp till 70-talet så är det nästan alltid växelströmstutor som används eftersom dessa mopeder har en växelströmsgenerator (belysningsspolen).
Växelströmstutorna är väldigt enkelt uppbyggda. Där finns bara två delar – ett plåtmembran och en spole. När man tutar så går det en växelström genom spolen och eftersom den hela tiden växlar ritningen så kommer magnetfältet runt spolens järnkärna också att växla mellan nord och syd vilket i sin tur påverkar membranet så att det ömsom dras inåt, ömsom trycks utåt vilket då ger de pulserande ljudvågor som är själva signalen.
Spolen har en tjock tråd och den brinner inte av i första taget så man kan för det mesta räkna med att tråden i spolen är okej. Däremot kan det uppstå kontaktproblem i anslutningarna på grund av fukt och oxid. Eftersom det är en växelströmstuta kan man inte provköra den med ett batteri eller annan likströmskälla. Det enda man kommer få höra är ett ljudligt ”knäpp” när spolen drar till sig membranet. Man måste alltså provköra växelströmstutor genom att koppla in dem på en moped.
Om det knäpper och knastrar ljudligt i tutan utan att den tutar så kan det räcka med en justering av membranets avstånd till spolen. De flesta tutor har en justerskruv i membranets centrum som man kan vrida in eller ut för att tutan ska fungera som den ska. Hjälper inte detta kan man ta isär tutan för att kolla om något har lossnat eller om rost och oxid har ställt till det på insidan. Då borrar man ur nitarna som håller ihop tutan. Dessa är oftast rörnitar och om man nitar om tutan efter reparation bör man använda en körnare eller avsett verktyg så att de nya nitarna kragas ut som de ska.
Likströmstutorna är lite mer komplicerade då de har en brytarkontakt på insidan som ger membranet sina rörelser. Kontakterna oxiderar ofta och har man tur kan en likströmstuta hoppa igång om man knackar på den. I annat fall får man ta isär den och rengöra kontakterna. I boken Stora renoveringsboken finns ett avsnitt om hur man lagar tysta tutor.
Jim Lundberg
