– Faktiskt har jag redan hunnit beställa en del grejer i USA, berättar Nicklas Jonsson. Det är gänget bakom renoveringen av Futurliner nr 10 som ställer upp med sina kontakter och mallar. Det som finns att få tag i är aluminiumpanelerna till sidorna, gummiribborna nedtill och bokstäverna till fronten och sidorna.

– Sen har de lovat att försöka göra kopior av navkapslarna på sin Futurliner när de får en lugn period på museet, säger Nicklas.

Nickla på plats bakom ratten i Futurlinern. Om tio år räknar han med att få köra den.

En av deltagarna i den amerikanska renoveringsgruppen är särskilt entusiastisk. Al Bratts erkänner att han saknar sammanhållningen från renoveringstiden.
– De körde ju på stenhårt varje helg i flera års tid, så det blev nog tomt när de var klara, tror Nicklas som idag gissar att renoveringen av hans Futurliner kommer att ta cirka tio år.
– Det kommer att bli ekonomin som får styra, säger Nicklas som hoppas att renoveringskostnaden ska stanna på fyra miljoner kronor.

– Gruppen som renoverade nummer 10 klarade det på motsvarande 1,5 miljoner men de hade ju massor med folk som jobbade gratis i flera år.

För att finansiera renoveringen har Nicklas startat ett företag som kommer att sälja en del Futurliner-relaterat material och sponsorpaket.
– Vi har ju BP-tankbilen (se Classic Motor nr 11/2003) också och tanken är att erbjuda ett paket med exponering på den och Futurlinern till företag som vill stödja renoveringen, berättar Nicklas.

Såhär ska det bli. Nicklas har skaffat en maffig modell av Futurlinern för att kunna visa intresserade sponsorer hur slutresultatet ska bli.

Uppmärksamheten har hittills varit enorm. Såväl motortidningar som lokalblad och radio har gjort reportage och folk ringer för att få komma och titta på Futurlinern.
– Vi har tyvärr inte möjlighet att hålla visningar men den 24 maj håller Kvicks i Falun öppet hus och då ges en chans att komma och titta på Futurliner nr 8, berättar Nicklas som planerar att visa upp Futurlinern så mycket som möjligt innan nedplockningen börjar. Premiär för en större publik blir det på Classic Motor Festival i Ånnaboda där Futurlinern blir centrumpunkt i specialutställningen GM 100 år. Till Ånnaboda kommer Futurlinern på lastbil.
– Vi ska bara kontrollera höjden på alla broar och viadukter, berättar Nicklas som förutom utmaningen med renoveringen hela tiden ställs inför logistikproblem på grund av Futurlinerns storlek.

– Det här är utan konkurrens det konstigaste och mest spektakulära som vi fraktat, säger Richard Kvick på Kvicks Import och Export som hjälpte Nicklas att få över Futurlinern till Sverige.
Det var faktiskt inte helt lätt att hitta ett fraktföretag som kunde hjälpa till. Nicklas ville inte berätta att det var en Futurliner han höll på att köpa utan sade att det var en buss när han ringde runt till fraktfirmorna. Och så berättade han vilka mått och vilken vikt den hade.
– När jag sen beskrev vilket skick den var i sade de flesta firmor jag pratade med rakt ut att de avrådde från ett köp.
Richard Kvick reagerade på ungefär samma sätt men mot ett tystnadslöfte fick han veta vad det var fråga om för fordon.
– Är det en Futurliner är det klart att vi ska vara med och hjälpa till, var det direkta svaret.
Nu började en mödosam planeringsprocess. En Futurliner är en rejäl pjäs och går inte att frakta runt hursomhelst.
– Det är en hopplös pryl att frakta egentligen. Ett lok hade varit mycket enklare eftersom det går på räls...

Att den stora rosthögen skulle gå med båt mellan Amerika och Europa var dock klart. Men frågan var om det skulle gå att frakta den från västra USA där säljaren befann sig till östra kusten för att få ned skeppningskostnaden?
– Vi började kolla men insåg snart att om man lastade Futurlinern på en trailer skulle den bli för hög, för bred och för tung för att på ett praktiskt sätt kunna köras tvärs över USA, berättar Richard Kvick.
– Till och med den lösa bakdelen var för stor för att gå in i en container...
Lösningen blev att köpa en tillräckligt låg trailer med dragbil. En lämplig Freightliner hittades – i Oregon, 150 mil från säljaren – och kördes till amerikanska västkusten. Sen togs den kortaste vägen från säljaren ner till hamnen i Los Angeles.
– Fast särskilt kort blev den inte, vi fick sicksacka en del på grund av för låga broar, berättar Richard Kvick.

När Futurlinern väl lastats på fartyget som skulle ta den över till Europa fick Kvicks ett underligt telefonsamtal.
– De ringde faktiskt från fartyget och frågade vad det var för skräp de hade på däcket och om det verkligen var meningen att de skulle frakta det över halva jorden. Jag bad dem ta en titt på summan i försäkringskolumnen på fraktsedeln. Sen frågade de inget mer, berättar Richard Kvick.

Klicka här för att läsa om historien bakom Futurlinern och Parade of Progress.