När man går på marknader och rotar i allehanda lådor hittar man massor av misshandlade föremål. Det kan vara spräckta kåpor, krokiga vevaxlar och skeva kopplingskorgar. Visst är alla dessa sargade delar en intressant del av nutidshistorien, men hur roligt var det när det hände? Vi börjar direkt med ämnet avdragare. På bild 1 ser vi en lite udda typ av avdragare. När man ska dra av ett lager från en axel är det ofta så att man inte kommer åt bakom lagret med en vanlig två- eller trekloavdragare. Ett typiskt exempel är demontering av ramlager från en vevaxel där lagren ligger tätt mot vevskivorna.

Visst kan man knacka in en mejsel mellan lager och vevskiva så att lagret glider ut så mycket att avdragaren kan få ett ordentligt tag med klorna bakom lagret. Eller så tar vi fram den avbildade avdragaren. Denna är köpt på Biltema (artikelnummer 20-352 och 20-353. Pris cirka 170 kronor) och består av två halvor med en vass egg som dras ihop mot lagret. Halvornas eggar kilas då in under lagret. Nästa steg är att skruva i två långa skruvar i dessa halvor som man sedan drar i med själva avdragaren. Ett smidigt verktyg som skonsamt och snabbt avlägsnar svårfångade lager. Tyvärr så fick vi göra några modifieringar på vår avdragare.

För att dra ihop halvorna har man valt att använda fingängade pinnskruvar. Fingängat är bra, men det är svårt att dra åt skruvarna när det sitter en mutter i varje ände. Man har liksom ingenting att hålla emot med när man skruvar. Det hade varit bättre med en skruv där man kan hålla i skallen när man drar. Vi svetsade på en tvärpinne i ena änden på pinnskruvarna som ett litet T-handtag att hålla fast skruven med under dragning. Sedan visade det sig att det gängade hålen för de långa avdragarskruvarna var snett gängade på vårt exemplar. Vi borrade upp de gamla hålen med 3/8” gänga i rät vinkel och gängade sedan om hålen till vanlig M10-gänga. Nu hade vi rätat upp hålen och fått en vanligare gänga på kuppen! Man behöver ibland använda sig av olika långa skruvar beroende på hur lång axeltappen är som man tar spjärn mot.

När vi ändå är inne på vevaxlar så har vi verktyget på bild 3. Nej det är inte underkroppen på en blivande robot, utan ett litet städ som man använder när man ska montera tillbaka ramlagren på en vevaxel. Detta är tillverkat av sexmillimeters plåt. Ju grövre plåt desto stadigare blir den. Funktionen är följande: man skjuter bara på sin vevaxel över kanten på detta verktyg så långt det går. När man nu slår, eller helst pressar, på lagret så går all kraft enbart genom den översta vevskivan. På detta sätt avlastar man den stackars vevtappen som annars skulle ta hela smällen. Detta är annars en vanlig orsak till skeva vevaxlar. Husqvarna Flinta har drygt 6 millimeter mellan vevskivorna, NV Autoped cirka 7 millimeter och ILO Piano cirka 10 millimeter. Gör den översta plattan så tjock det går med utgångspunkt från den aktuella vevaxeln som ska behandlas.

En enklare form av specialverktyg syns på bild 5. När använder vi ovan nämnda verktyg för lagermontering är en rörbit perfekt att knacka mot. Man får aldrig låta kulorna/rullarna överföra kraften när ett lager pressas på plats! Ska lagret sitta in i ett hus pressar man mot ytterringen, och ska det sitta på en axel – ja då pressar man mot innerringen. Jag har ett antal rörbitar liggande just för montering av kul- och rullager. Innerdiametern på röret ska vara aningen större än axeln som lagret ska monteras på. Viktigt är dock att dessa rörbitar är kapade i exakt 90 graders vinkel, annars kan lagret kantra och i värsta fall skära mot axeln vid monteringen. Antingen rensvarvar man ändarna som på bild 6, eller så kapar man röret med en röravskärare av den typen som rörmokare använder – då får snittytan rätt vinkel från början. Vill man lyxa till det ytterligare kan man svarva till en ändplugg till röret som man trycker in i den ände man slår/pressar mot. Då slipper man deformera den änden av röret.

Håller du på med gamla mopeder eller kanske cyklar? Då vet du hur svårt det kan vara att montera stoppringen som sitter runt själva stödet. Den ska ju in i ramen och låsas med en stoppskruv, men fjädern som sitter innanför gör ju våldsamt motstånd när man försöker trycka in ringen och samtidigt (ofta med darrande händer) försöker pillra dit den lilla skruven. På bild 7 har vi räddaren i stöden, förlåt, nöden. En vanlig skruvtving, fast med ett uppskuret rör som är fastsvetsat på den lilla plattan längst ut på tvingens skruv. På bild 8 ser vi funktionen. Det uppskurna röret trär man över stödet och sätter det mot stoppringen. Tvingens andra ände sätter man mot ramen på baksidan av det hus där stödmekanismen befinner sig. Nu är det bara att dra åt tvingen så åker stoppringen snällt in på plats – men vrid ringen rätt så att dess skruvhål hamnar mitt för hålet i ramen! Nu kan man i lugn och ro skruva in stoppskruven utan att samtidigt kämpa mot fjäderns kraft.

En kraftig press är alltid bra att ha, men ibland räcker det med en liten och smidig sak som den gamla öljettpressen på bild 9. Vissa saker behöver inte pressas dit med flera ton, utan det kanske räcker med några hundra kilo. Exempel på detta kan vara packboxar, vissa bussningar – och kondensatorer i svänghjulsmagneter. Den senare är en klassiker. Hur många tillskrynklade kondensatorer har man inte sett genom åren. När en kondensator ska pressas ner i sitt hål i tändplattan får man givetvis inte lägga kraften på kabelanslutningen! Det enda rätta är att pressa mot kondensatorns ytterkant där den så kallade bägaren är som starkast. Jag tog och svarvade till ett par verktyg för kondensatorer – en för 17 millimeters diameter (Stefa, Noris med flera) och en för 18 millimeter diameter (Bosch med flera). I öljettpressens tryckstång är det en invändig gänga, och dessa små pressdynor fick då samma gänga på sina tappar. Invändigt är de ursvarvade så att kondensatorns kabelanslutning går fri. Verktygsbyte går fort – det är bara att gänga ur det ena och skruva i ett nytt. Nu är det en fröjd att byta kondensatorer! Tack vare denna enkla press styrs kondensatorn upp perfekt vid inpressningen. Rakt och fint går den ner i sitt hål och skaderisken är i princip noll!