Tillhör du dem som låter renoverings-objektet ”ligga till sig” ett par år, eller har du köpt ett projekt i lådor? Välkommen i klubben. Många är de som rivit ner en motor och låtit den ligga i sitt splittrade tillstånd en längre tid bara för att senare upptäcka att detaljminnet inte riktigt var så där bra som man trodde när man plockade isär grejorna för ett år sedan. Likadant blir det när man häller ut innehållet ur fyndlådan man köpte på senaste marknaden – massor med delar som tyvärr måste hamna i rätt ordning för att fungera. Dessbättre går det ofta att ”läsa av” delarna, det vill säga att det finns spår av slitage som kan vara till god hjälp i oredan på arbetsbänken. Ett förstoringsglas, eller hellre en lupp, är utmärkta hjälpmedel. På bild 5 ser vi ett växellådsdrev där något gjort ett tydligt avtryck runt centrumhålet – men vad? Det kan vara flera saker som lämnat den blanka ringen runt hålet. Innerringen på ett kullager, ett distansrör, eller en shimsbricka. Vi tittar i vår hög med delar och konstaterar att varken distanrör eller kullager håller samma mått som vårt avtryck, men däremot en shimsbricka! När man hållit på så här ett tag så har man snart pusslat ihop grupper av delar till varandra, och läget ser snart inte lika hopplöst ut. På bild 6 ser vi en shimsbricka med stor ytterdiameter. Även här finns ett avtryck från något som nött fram ett blankt spår runt hålet. Brickan visar sig passa på två axlar i motorn – nu gäller det bara att lista ut på vilken axel och i vilken ände av den axeln. Med luppen och skjutmåttet i högsta hugg mäter vi diametern på ”slitageringen” på brickan. Sedan ger vi oss ut på jakt efter det ställe i motorn som kan ha lämnat dessa spår, och se där – ett rullager där rullarnas rotationsbana håller samma diameter som spåret i brickan (bild 7). Vårt vilsna shims har alltså suttit mot dessa rullar.

På bild 8 ser vi en närbild av en kopplingskorg. I en koppling sitter det två sorters lameller, en friktionslamell med fiber eller kork, och en helt i metall som ofta kallas drivplatta. Dessa sitter varannan i kopplingen och trycks ihop med kopplingsfjädrarna. På vissa motorer är det långt ifrån givet hur dessa ska sitta. Ska det vara en friktionslamell längst in, eller ska man börja med en drivplatta? Och hur många ska det vara av varje? Börja med att stoppa in lamellerna i kopplingskorgen och se bara till att det ligger varannan friktionslamell och drivplatta. Tryck sedan ner hela paketet med lameller i korgen och titta från sidan, för här finns det också avtryck! Drivplattorna har tänder i ytterkant som griper i i kopplingskorgens spår, och på bild 8 ser vi tydligt (i alla fall med lupp ¿) att dessa tänder gjort avtryck i korgens kanter. Här ser vi också att dessa tänder ligger mitt för dessa hack vilket tyder på att vi satt lamellerna i rätt ordning, men också att antalet är riktigt. Undertecknad har köpt nerplockade motorer där antalet medskickade lameller var betydligt fler än vad som går åt i en motor.

På bild 9 ser vi en bygel av fjäderstål som letar efter ett hem. Detta hör till de lättare uppdragen, men det finns luringar även här. Vi krafsar vidare i den krympande högen med delar och hittar en medbringare på en pedalaxel där vår bygel passar utmärkt. Visserligen har medbringaren två passande spår, men slitaget avslöjar ännu en gång var en detalj hör hemma (bild 10). Vår bygel har givetvis suttit i det blankslitna spåret och polerat den råa ytan blank. Men luringen då? Jo, om vi tittar närmare på just den här medbringaren som kommer från en Sachsmotor med pedalstart, ser vi att dess tänder är olika på ömse sidor. Tänderna till höger har en symmetrisk form medan tänderna till vänster har en sågtandsform. Denna medbringare måste alltså vändas rätt om den ska kunna gripa in åt bägge hållen. På Sachsmotorer finns denna medbringare i olika utföranden: med ett spår för bygeln, med likadana tänder i bägge ändar och så vidare. (Tack, käre motorkonstruktör) Här får man tänka ett varv till om det ska bli rätt. Om vi nu hade haft en medbringare med likadana tänder i bägge ändar så kan vi inte ropa hej bara för att vi hittat rätt spår för bygeln eftersom medbringaren då går att vända åt två håll, vilket i sin tur för med sig att vår bygel då kan hamna på två olika positioner i motorn. Hm, vad göra? Jo, bygelns andra ände sitter i ett spår i motorblocket och har givetvis lämnat avtryck där också. Provmontera axeln och kika hur bygeln hamnar i förhållande till slitaget i blocket.

Ibland springer man på kuggdrev som ser liksidiga ut, men som vid närmare granskning har en liten ”hals” eller ursvarvning på ena sidan. Ett sådant drev ska då givetvis vändas rätt vid monteringen. Här kan vi återigen ta hjälp av slitage. Kuggarna i ett drev slits mest på den sidan av kuggen där kraften från motorn överförs, och får då en betydligt blankare yta än kuggens baksida som bara arbetar när man släpper gasen och motorbromsar. Ta reda på åt vilket håll axeln roterar där drevet ska sitta så ser du direkt hur kuggarna i detta hjul arbetar mot kuggarna i nästa drev.