Styren är lite speciella. De är lätta att stuka till vid en vurpa, men ack så svåra att rikta upp. Det senare beror på två saker – dels är de gjorda av tunnväggiga rör vilket gör dem svåra att klämma fast i ett skruvstycke, dels är de förkromade och därför hala som ålar!

Första gången som undertecknad skulle rikta ett tilltufsat styre höll jag på att riva hela garaget. Styret drogs fast i skruvstycket så mycket det gick utan att det skull bli platt eller repigt, men så fort man tog i för att bryta det rätt så halkade styret ur skruvstyckets backar och jag for i väg genom garaget likt en dragkampare vars rep gått av.

Efter ett antal halkningar och slintningar blev det dags för lite tankeverksamhet. Hm, man skulle ha ett runt hål att stoppa in ena änden av styret i. Dessutom bör detta hål sitta rejält förankrat om man ska kunna rikta styret.

Då slog det mig att man ofta hittar borrhål i berg och stenar runt hus. Sagt och gjort – ett hål hittades i en bergknalle och nu kunde styret riktas i ett huj. Men nu kan man ju inte ta med sig ett berg överallt, och dessutom kan man behöva klämma fast styret så att det inte roterar vid riktningen, allt beroende på skadans art.

Lösningen fick bli ett ”berg” i fickformat! På bild 2 ser du lösningen på slingrande styren. Man tar två järnbitar, klämmer ihop dem och borrar ett hål mitt i skarven. Europeiska styren håller för det mesta 7/8” i diameter (22,22 millimeter), medan amerikanska styren håller 1” (25,4 millimeter).

Man borrar då med en borr som har samma diameter som det styre man ska rikta. Dessa rörbackar sätter man sedan i skruvstycket och de klämmer skonsamt och effektivt runt styret. Om styret tenderar att glida i backarna är det bara att slipa ner ytorna på var sida om ”rännan” så att hålet blir lite ovalt.

Men innan vi börjar klämma ska vi göra en liten komplettering. Om vi nu klämmer fast ett styre med dessa backar och börjar bryta och bända kan det bli ett veck precis där styret sticker ut ur backarna. Detta förebygger man genom att göra som på bild 3.

Man slipar ur hålets ände så att det blir lite som en tratt. Det räcker med att man börjar slipa 5-10 millimeter in från kanten räknat, och att man ökar diametern längst ut med 1-2 millimeter. Tänk på att göra formen på ”tratten” ungefär som formen på en trumpet – rund och mjuk i böjen. Detta behöver man bara göra i ena änden på backarna.

Nu gäller det att se var styret är krokigt och insatserna ska göras. Efter en vurpa brukar det bli fler än en böj på styret...

Först lägger man styret på ett absolut plant underlag som på bild 4, med ett par släta, planparallella järnbitar under styret.

Sedan mäter vi hur högt bägge ändarna på styret ligger relativt underlaget som på bild 5. Om styret är rakt på den ledden ska bägge ändarna ligga lika högt upp.

Sedan kollar vi om styret ligger parallellt med järnbitarna på bägge sidor. Om styret inte är vridet ser ut som på bild 6. Bägge sidorna på styret ligger då plant mot båda järnbitarna.

Om det nu skulle vara vridet kan det se ut som på bild 7 – styret ligger inte plant mot järnbiten på ena sidan. Den uppmärksamme börjar redan nu inse att ett styre kan vara stukat på alla möjliga sätt, och vi fortsätter raskt med fler tänkbara fel.

På bild 8 kontrollerar vi vinkeln på en av styrets bockar med en hederlig smygvinkel. Ett styre har ofta fyra bockar (två på varje sida om mitten) och med smygvinkeln kan vi jämföra att bockarna på höger sida av styret har samma vinkel som på vänster sida och omvänt.

När man nu antecknat (!) alla avvikelser på styret så kan man köra igång med riktandet. Vi klämmer fast styret i skruvstycket med våra nytillverkade rörbackar som på bild 9. En gummiklubba är perfekt för detta ändamål.

Man kan även köra in en stång i styrets ände och använda denna som ”brytjärn”, men risken är då stor att styrets öppning blir uttänjd vilket kan leda till problem med gas- och växelhandtag som då kan kärva. Ett bra tips är att rita ett märke med en tuschpenna där man ska slå med klubban – det är lätt att minnas fel och slå till i fel riktning!

Efter ett eller ett par slag (bild 10) lossar man styret och kontrollmäter det på bänken igen. Vid riktiga hårda vurpor kan det till och med vara veck på styret. Dessa är mycket svåra att få bort, men genom att klämma styret över vecket med rörbackarna kan man reducera skadan rejält utan att skada ytorna för mycket.

Bucklor i styret kan vara svåra att slå ut, men med ett dorn som passar exakt i styret kan man ofta tränga ut bucklorna som på bild 11. Dornets ände slipar man rund eller konisk så att den kilas in under bucklan. Detta är en bra metod när det gäller buckliga avgaskrökar så länge skadan är på den raka delen.

Sedan får man tyvärr acceptera att det sällan går att få skador på kromade detaljer osynliga. Den blanka ytan avslöjar felaktigheter på 1/100 dels millimeter, men med dessa rörbackar och en gummiklubba kan man ändå åstadkomma underverk!