Trots att aluminium är ganska mjukt brukar detaljerna hålla för påkänningarna under normal drift. Det är när man börjar ”slarva” litet som problemen börjar dyka upp. Sönderdragna gängor i aluminium är lika vanligt som irriterande.

Nu kan man relativt lätt reparera trasiga gängor genom att dra i insatsgängor av stål, men helst vill man ju slippa reparationer. Stål är ungefär tre gånger så starkt som aluminium, och en tumregel är att man då försöker ha en gänglängd i aluminiumgodset som är två till tre gånger skruvens diameter för att det ska bli jämvikt.

Om skruven har en M6-gänga bör hålet i det mjukare aluminiumet vara gängat 12 – 18 millimeter djupt för att skruven och godset ska ha likvärdig styrka. Ett vanligt fel är att någon monterat en för kort skruv vilket belastar ett litet antal gängor i godset så hårt att dessa brister. När man sedan skruvar i en längre skruv blir det de sista gängorna i botten som får ta hela kraften, och vanligtvis så brister även dessa, och där står man sedan med ett rensat hål.

Testa med en längre skruv hur långt in den går innan det tar stopp. Ibland är inte hålet gängat ända in, ibland är det fullt med skräp. Ofta kan man då rensa ur gängorna med en gängtapp så att man kan utnyttja hela hålets djup. Observera att detta endast gäller så kallade bottenhål. Många gängade hål i en motor har ingen botten och då får man se upp med vart skruven tar vägen när man drar i den. En för lång skruv kan hamna mitt ibland vevaxlar och växellådsdrev!

En annan sak som kan uppstå i mjuka metaller är när ytan under en mutter eller skruvskalle blir för hårt belastad per ytenhet. Aluminium är en relativt plastisk metall (plastisk betyder att den formar om sig – och att förändringen kvarstår) och i kombination med dess relativt stora utvidgning vid höga temperaturer kan godset deformeras permanent.

Ett klassiskt exempel ser vi på bild 3 – ett aluminiumtopplock där man lagt en alldeles för liten bricka under muttern till pinnskruven. På grund av mutterns åtdragningsmoment och lockets värmeutvidgning har brickan tryckts ner i godset runt hålet. Detta leder inte bara till att förspänningen i pinnskruven successivt minskar utan att även hålets diameter krymper av det nerpressade materialet. Detta lock från DKW 125:a

var väldigt svårt att lyfta av då hålen var så trånga att pinnbultarna knappt gick att dra igenom. Om locket sitter fast så hårt att man måste bända bort det med mejslar och liknande kan det resultera i både avbrutna kylflänsar och skadade tätningsytor.

Pinnskruvarna är 6 millimeter i diameter och hålen i topplocket är borrade till 6,5 millimeter från fabrik – ett spel på 0,5 millimeter med andra ord. Men efter åratal av ”knådande” med små brickor var hålen hoptryckta i överkant. Vi borrade upp hålen från undersidan till ursprunglig diameter och sedan vände vi på steken, förlåt – topplocket – och fräste av ytorna runt hålen med en pinnfräs som på bild 4. Detta gjordes i en vanlig pelarborrmaskin.

Nu hade vi återställt locket till det skick det hade när det lämnade fabriken, men vi tänkte definitivt inte återställa felet med trånga hål! Vi lade därför en stor bricka under muttern för att sprida ut trycket över en större yta som på bild 5. Framtiden är säkrad!

Det finns ett gammalt trick för demontering av bussningar i bottenhål – man fyller hålet med olja, stoppar i ett dorn med tajt passning i hålet och klappar till på dornet med en hammare. Trycket på oljan blir jättehögt och enligt Pascals lag sprids då trycket lika åt alla håll i hålet varvid bussningen pressas ur lite grann för varje slag (bild 6).

Att trycket blir väldigt högt förstår man när oljan kan lyfta bussningen ur hålet enbart genom det tryck som utövas på bussningens smala kant. Men eftersom trycket sprids i alla riktningar får man vara lite försiktig – har man otur kan man trycka ur botten ur hålet! Lite omtanke och desto mer godstjocklek krävs innan man klappar till. Olja (vätskor) kan i princip förmedla hur höga tryck som helst och att spräcka aluminium är ingen konst.

Fast ibland kan man utnyttja det faktum att godset är mjukt. På bild 7 ska vi fixera en styrtapp i en blockhalva till en mopedmotor. Visserligen kan man limma fast tappen med Loctite, men det finns andra metoder. Som synes i bild 7 har vi slipat ett litet ”hack” i tappen. Detta hack är bara någon millimeter djupt.

Nästa steg blev att mäta ut var hacket befinner sig i blocket när tappen är intryckt till sitt rätta djup med ett skjutmått som på bild 8. Sista åtgärden blir sedan att stoppa in styrtappen med hacket uppåt och avslutningsvis göra ett körnslag i godset precis över hacket som på bild 9. Körnarens spets trycker då ner godset så att det blir en ”bulle” inne i hålet.

Denna bulle hamnar då (om man har mätt riktigt) mitt i tappens hack, och vips så har vi låst fast tappen som nu varken kan röra sig i längdled eller vrida sig. Denna typ av låsning är, till skillnad mot limning, helt okänslig mot kemikalier och höga temperaturer.