Att jag hamnar hemma hos Rune och Kerstin Jakobsson beror på Karl-Gunnar Matsson i Svartdal på östra Gotland. K-G har rykte om sig att vara Östergarns ”kloke gubbe” när det gäller mopeder och lättviktare. När K-G fick nys om att jag var på Gotland på semestern i somras hörde han av sig: ”Jag vet en kille du borde besöka” var budskapet.

Så en härlig sommarkväll styr vi kosan söderut för att sedan fortsätta österut i socknen När. Jag är glad att det är K-G som kör bilen – inte en chans att jag hittat fram själv.

K-G har varit hemlig och bara sagt att Rune ”har grejer”. Så jag vet inte riktigt vad jag väntar mig.

När vi svänger in på den lilla gården blir det uppenbart – här huserar en tvåhjulssamlare av rang. En lång rad av allt från trampcyklar över mopeder till motorcyklar står parkerade framför den gamla ladugården.

Rune kommer fram och hälsar och börjar berätta:

- Nordstjernan där var den första hoj jag renoverade, det var på 1970-talet. Ja, sedan har det löpt på.

Stor del i det hade Runes morbror Enar Jakobsson som drev motorcykel- och cykelverkstad på gården.

- Han började på mitten av 1940-talet efter en olycka. Från början var han sotare men efter att ha krossat benet under knäet på fem ställen, blev det enklare att jobba hemifrån. Sen hade Enar en fallenhet för motorer, fortsätter Rune.

98:orna, eller lättviktarna, från före kriget behövde service. Sedan kom mopedlagen 1952.

- Ja, då skulle ju alla gubbar ha moped. Och gräsklipparna kom i den vevan också. Och cyklar hade ju alla på den tiden, så nog hade Enar jobb alltid, berättar Rune som själv är uppvuxen på gården.

- Morsan var ogift så vi bodde ju på hennes och Runes föräldragård. Klart att jag blev påverkad av Runes lagningar av allehanda fordon. Ett intresse jag hade även när jag var utflugen.

1999 dog Enar som varit aktiv in i det sista. Då tog Rune och hans fru Kerstin över gården helt.

- Det var ett bra lager jag tog över. Kom får du se hans verkstad, säger Rune och visar vägen mot ett litet uthus bredvid boningshuset.

Vi går in genom den låga dörren och hamnar i ett, ja, stycke museum. Mitt på golvet står en herrcykel med en Cyclemaster-motor som väntar på service.

- Vi har en till, monterad på en damcykel, till Kerstin förstås, ler Rune.

Bänkar, hyllar och fönsterbrädor är belamrade med delar. På något vis känns det som om Enar aldrig lämnat sin verkstad. En pyttig bananformad Cyclemaster-ljuddämpare blir till ett konstverk när kvällssolen belyser bordet den ligger på.

- Du kanske vill se övervåningen också? Men jag varnar dig, de som går dit brukar bli kvar en stund¿

Det är klart att jag vill – tid har vi ju.

Under snedtaket på övervåningen finns massor, mest begagnat men ändå. Lyktor, baklysen, skrämar, bensintankar, fälgar, ja, massor av delar. Mest till små svenska 50-talsmotorcyklar. Något är väl till mopeder och cyklar.

- Mycket är från Enar men jag har samlat själv också. Både här på Gotland och på fastlandet, ropar Rune som är kvar därnere.

Innan det blir fika gör vi en lov till ute på gården för ett beundra ett par hojar till. BSA:n till exempel, en C10 från 1946 på 250 cc.

- Den kom jag över för ett par år sedan. En kille som renoverade vårt badrum berättade om den, men till salu var den inte. Något år senare ringde han en onsdag och ville ha pengar på lördag. Ja, det ordnade sig förstås. Men då fungerade den inte. Jag har lackerat om tanken och lykthuset. Det lilla krom som finns är original. En ovanlig modell med hastighetsmätaren placerad i tanken!

Runes minst sagt råa Svartqvarna kom till honom alldeles av sig själv.

- Det var Charles Emriksson här i När som tyckte att den skulle få ett hem här hos mig, ler Rune.

Husqvarna modell 24 som den egentligen heter har patina för tiotalet andra hojar. Motorcykeln bär tydliga spår av att aldrig ha tvättats, än mindre putsats.

Nå, Charles Emriksson köpte Svartqvarnan 1946. På den tiden var han byggnadsarbetare och körde runt till byggena på sin hoj. Så småningom fick han jobb på affären i När och dessutom var han fiskare på fritiden. Det var därför hojen fått en extra stor pakethållare, för att passa till fisklådorna.

- Den som kan den här modellen ser att Charles bytt tank någon gång. På en 46:a ska ju bensinkranen sitta under tanken. Tanken som sitter på är från en 49:a och då sitter ju vredet till kranen ovanpå, förklarar Rune.

Det finns mer att titta på ute på gården. Bland annat tre Husqvarna Novolette. Varför tre? Tja, en 52:a, en 53:a och en 54:a. Hustru Kerstin har också fått en topprenoverad Monarscoot.

- Ja, den blev det lite för många arbetstimmar på¿

En rödbrun Husqvarna 98 cc från 1938 står bredvid Nordstjernan.

- Den hittade jag här på Gotland. Hos Bengt Lundgren i Klinte. När jag renoverade den hade jag stor nytta av morbror Enars sparade delar.

En militärhoj, en Monark M550 och några trampcyklar från cirka 1895 avslutar uppställningen på gården.

- Den ena av trampcyklarna, en Styria-Puch, stod hemma hos frugans släktingar.

Innan vi går innan och fikar blir det ett varv inne i den låga grå ladugården. Ett par mopeder väntar på tid och ork. I den breda fönstersmygen ligger en dammig hammare och en gammal registreringsskylt med numret I 1632. I:et står för Gotland förstås.

- Den satt på en Rödqvarna om jag minns rätt.

I mörkret hukar en udda hoj som är Runes nästa objekt att sätta ”på benen”.

- Den fick jag i julklapp av hustrun förra året. Lite som en uppmuntran efter att jag skållat mig på ena handen på jobbet och blivit sjukskriven. En udda och rolig hoj på 175 cc från 1952, modellen heter kort och gott M175, berättar Rune.

Maicon hittades på bilverkstaden i Fole, ett komplett objekt med A-skyltar, således från fastlandet.

- Vevstakslagret var trasigt men det har jag fixat. Kanske att jag har den klar till sommaren 2009, det är ingen omöjlighet. Det vore ju kul om den gick till MCHK Gotlands Strabainsrallyt i juni. Vi får se om det går.

För egen del verkar det som om det får bli ett återbesök på den gamla verkstaden i När. Att få köra en gammal Maico lockar ju...