Det där med överväxeln är inte bara bildligt talat. Det var faktiskt tack vare en överväxeltillsats som bilen blev helrenoverad. Sven fick tag på en helt ny överväxel som han tänkte montera i bilen för att få skönare gång vid landsvägskörning. Lådan saknade visserligen några delar men de gick att få tag på via Ole Böök i Packardklubben. En kardan som hade rätt längd letades också fram. Sven hade kört bilen i ungefär tio år och hade egentligen inte tänkt renovera den. Han hade rustat bilen tillräckligt för att klara besiktningen efter köpet 1989 men när han nu började skruva lite i bilen tog renoveringsivern överhanden. Och Sven var inte nöjd med skicket.

- Bilen var fuskrenoverad, på vissa ställen hade de bara svetsat ny plåt över rosten. Jag sparade en bit av en bakskärm, den var det två centimeter spackel på. Och lacken var väldigt noppig, säger han.

Hela bilen är renoverad, från topp till tå – in på bara ramen. Vissa kromdelar var i så pass gott skick att de kunde användas medan en del bitar fick lämnas på kromning. Första gången Sven var på Hersheymarknaden i Pennsylvania hittade han fotstegsgummin med rätt mönster och Packardnamnet ingjutet. Priset var högt men Sven visste att de behövdes. Det var bara att slanta upp. Motorn var dock så bra att den undantogs från helrenoveringen, men har ändå fått översyn.

- Jag plockade itu motorn helt och hållet och bytte ventilstyrningar och kannringar.

Sven är mycket nöjd med gången på den raka sexcylindriga motorn som levererar 105 hästkrafter. Motorn är på 245 kubiktum, eller 4 018 kubikcentimeter som det står i Svens registreringsbevis. Han drar sig till minnes ett möte med en man som förvånades av hur tyst sexan går.

- Vi åkte ett veteranrally på Gotland när det var en gubbe som inte trodde på mig när jag sa att motorn gick. Jag blev tvungen att öppna huven så att han fick se att det snurrade där inne.

Avgaserna leds numera ut genom ett rostfritt avgassystem som Sven fått tillverkat. Förutom hjälpen med delar till växellådan har Ole Böök hjälpt till att hitta många av de delar Sven behövt i upprustningsarbetet. Men när de inte lyckades hitta rätt sorts tyg till inredningen fick Sven fråga efter hjälp på närmare håll. Svens fru Ethel fick rycka in och vävde upp elva meter tyg hemma i vävstolen i familjens hus i Kilafors.

- Nästan samma tyg fanns men då med blå rand och vi behövde grön rand. Jag vävde med ullgarn och försökte få det så lika som möjligt. Det tog hela hösten att väva tyget.

När Sven och Ethel var i Rättvik med bilen efter renoveringen fick Ethel till och med förfrågan om att väva tyg till en annan renoverare. Men hon tackade nej till det tidskrävande jobbet.

Tyget lämnades till Nisse Olsson i Utsund som sydde upp det nyvävda tyget till sofforna. Innertaket och dörrsidorna köpte Sven från USA. Tanken var att Nisse Olsson skulle montera hela inredningen men han avled tyvärr i en ruskig drunkningsolycka innan jobbet var klart. Sven monterade därför innertaket själv.

Den gröna metalliclacken, Vermont Green, lades av Citylack i Valbo efter att Sven slipat bilen helt ren och fått hjälp med rostlagningen av duktiga svetsaren Peder Engström.

När Sven Karlssons Packard var ny var Sven själv fem år. Han är född 1941 vilket gör honom till årsbarn med Packard Clippers ursprungsmodell. När Sven var pojke, i skarven mellan 1940- och 1950-talen bodde han med sina föräldrar på farföräldrarnas gård. En äldre herre i trakten hade en Packard som Sven minns.

- Han kom och hämtade mjölk på farfar och farmors gård med bilen. Han hade visserligen en Clipper med rakåtta, som han körde väldigt försiktigt. Jag var imponerad av hur tyst den gick, den bara pös och det knastrade lite under hjulen i gruset, säger Sven.

Kanske var det minnet från barndomen som gjorde att han slog till när tidigare ägaren Alvar Hallebratt ringde och sa att Sven hade första tjing på bilen.

Packard Clipper Six av 1946 års modell var i stort, som andra bilar det året, en förkrigsmodell. Packardfabriken hade som sagt lanserat Clippern 1941. Då var den modern bland annat med de inbyggda fotstegen, som doldes av dörrarnas svällande nederkant. Första modellen av Clippern såldes i ungefär 16 000 exemplar. När 1942 års modell lanserades i augusti 1941 var USA:s intåg i andra världskriget inte långt borta. När Pearl Harbor bombades den 7 december samma år följdes det av ett långt uppehåll för den civila biltillverkningen. Packards fabriker, liksom de övriga koncernernas, ställdes om för krigsproduktion. När utrymme behövdes för att bygga flygmotorer i Packardfabriken rensades lokalerna på pressverktyg och annat som använts för att bygga Clipperbilar. Verktygen fettades in och täcktes över, men lagrades utomhus. När kriget äntligen slutade och den civila produktionen återupptogs möttes Packardarbetarna av en ovälkommen överraskning: Trots skyddsåtgärderna hade åren utomhus med fukt och växlande temperaturer förstört mycket av utrustningen. Ett mödosamt arbete fick genomföras för att ställa i ordning verktygen. Tajmingen kunde inte ha varit sämre. Kriget var slut och den amerikanska befolkningen, trött på krig och gårdagens fordon, ville köpa nya bilar. Packard kämpade i över ett år med att ställa tillbaka produktionen från krig till fred. Ungefär 42 000 bilar hann ändå byggas under 1946. Många Clipper Six gick till exportmarknader medan bilarna på hemmamarknaden ofta gick i taxitrafik. Tolv år senare, efter några år som ommärkt Studebaker lämnade Packard marknaden.

Sven känner inte till bilens hela historik men tror att vagnen kan ha varit direktimporterad, fast inte under den sentida vågen av importer utan redan på 1950-talet. Bilen verkar alltid ha haft milesmätare och är registrerad för första gången i Sverige den 4 april 1951. Strax efter köpet bytte dock Sven ut hastighetsmätaren mot en kilometergraderad. Första ägaren var en firma: Bildels AB i Stockholm som enligt dokumentet ska ha huserat på Drottninggatan 77. Clippern ägdes sedan en kort tid av en Arne Wikström innan den såldes vidare till godsägaren Nils Hjalmar Oskar Åström på Björke säteri i Knutby. Godsägare Åström skattade bilen fram till 1956 men sedan är den gröna Packardens historia okänd för Sven.

Nu när Clippern är i fint skick igen får den för det mesta stå säkert parkerad i Svens varmgarage. Det har inte blivit så många hundra mil sedan 2002 och premiärturen efter renoveringen. Några resor till Packardklubbens träffar har paret ändå gjort. Förra sommaren tog Sven och Ethel Clippern till träffen i Askersund. Men Sven har även motorcyklar och andra bilar som tar tid och som även de behöver luftas regelbundet. Bland annat en Buick från 1935.

- Det är ju en väldig skillnad om man jämför Packarden med en 1930-talsbil. Den här känns mycket mera modern. Man hänger med i trafikrytmen på ett annat sätt. Det är inga problem att hålla 90 med den. Den är fin att köra.

Artikeln publicerades i Classic Motor nr 8 2004. För att kontrollera om tidningen finns till försäljning klicka HÄR.