Endast 1 265 Turnpike Cruiser Convertible-bilar byggdes 1957. Turnpike Cruiser var Mercurys toppmodell och fanns även som två- och fyrdörrars hardtop. Anders Jönsson i Hudiksvall äger en av de sällsynta cabrioleterna:

- I mina ögon är den här den snyggaste bil som byggts, den är formfulländad, säger Anders.

I slutet av 1930-talet släppte Ford-koncernen ut det nya märket Mercury på marknaden. Det var en bil som var mycket Ford men mer påkostad och riktad till en något starkare köpgrupp. 1945 bildade Ford Lincoln-Mercury Division för att ge de båda märkena möjligheter att särskilja sig och effektivare nå de kunder som Fordsäljarna ändå inte slogs om. Mercurys bilar som presenterades till 1949 års modeller lånade istället från Lincoln och har blivit mycket populära, inte minst i customkretsar där åtskilliga ”murklor” har fått linjerna masserade. Åren som följde vände Mercury tillbaka till Ford-kostym. Fram till 1957 då Mercury fick stå på egna ben – något som de gjorde med den äran. Bilarna var mäktiga och välhängda med blank metall. I Mercurys högtravande munnar var bilen en ”dramatic expression of dream car design” med tydlig adress till designstudien XM-Turnpike Cruiser från mitten av 1950-talet.

Trots fint påbrå var inte alla eniga om designens fördelar, som fick kritik för svulstiga former och excesser i krom. Med oro i ekonomin valde många bilkoncernernas enklare bilar och modeller varför till exempel Chevrolet och Ford var mer framgångsrika än de lite lyxigare koncernkusinerna. För Mercurys toppmodell låg all flashig utrustning faktiskt firman lite i fatet, rykten gick i svang om att tillbehören krånglade. Hela Turnpike-serien sålde inte mer än i 16 861 exemplar, dagarna i glansljuset var ändade och till följande år klämdes Turnpiken in i Montclair-serien.

Ändå hade Mercury och återförsäljarna fartfylld draghjälp att luta sig mot. En av de absoluta stortävlingarna i den amerikanska racingcirkusen, Indianapolis 500, valde Turnpike Cruiser-cabrioleten som säkerhetsbil, så kallad pace car, för loppet som kördes den 30 maj. Replikor av bilen som gjorts känd från racerbanan placerades ut i försäljarskyltfönster för att dra in kunder.

Även om Mercurys första helt egna design, och speciellt toppmodellen, fick mediokert betyg i form av få köpare när den var ny, hindrar det inte entusiaster att beundra modellen. Givetvis ger pace car-historiken extra krydda. Och det som köparna tvekade för då, av rädsla för krångel och dyra reparationer, kan man hänge sig åt nu när bilarna är hobbyfordon. Anders Jönsson har utrustat sin Turnpike med samtliga utrustningstillval utom AC och dessutom har bilen allt extra krom som fanns att få.

Som brukligt på de amerikanska bilarna har också delar av utrustningen fantasifulla och lockande namn. Mercuryns knappstyrda automatlåda heter Merc-O-Matic, ventilationen heter Breezeway, värmepaketet Merco-Therm, nyheten för året med fyra strålkastare kallades för Qaudri-Beam och det elstyrda sätet med minne fick namnet Seat-O-Matic. Med minnessätet fanns 49 förinställda sätespositioner att välja mellan. I valfrihetens namn erbjöd även Mercury 17 olika exteriörfärger. Dessutom fanns 59 tvåtonslackeringerar tillgängliga – och 60 så kallade Flo Tone-tvåtonsvarianter, som var de luxe-alternativ. Inalles 136 möjliga lackeringsval. Tuxedo Black, Nantucket Blue, Brazilian Bronze och Persimmon är några av färgnamnen, men som alla andra pace car-kopior är Anders bil lackad i Sun Glitter. Mercury Turnpike utrustades med en 6 030 cc (368 kubiktum) stor motor på 290 hk, ur Lincolns sortiment.

Våren 1957 köpte en äldre läkare i Greensboro, North Carolina, den ljusgula cabrioleten. Han hade alltid bilen parkerad i garaget och tog oftast bara ut den för glidarturer när vädret var fint. Sommaren 1960 gjorde han en längre semesterresa till Kalifornien, enligt det Anders fått veta om bilen via de tidigare ägarna. 1969 slutade läkaren att köra bil och några år senare gick han bort. Bilen stod kvar i garaget fram till 1979 då en Fordsamlare fick höra talas om den och i sin tur tipsade vidare. Den nya ägaren körde inte bilen mer än 50 mil fram till 1987. Omräknat från original-miles hade bilen då gått fem tusen mil.

Året efter tog Erik Nilsson hem bilen till Sverige och Skellefteå. Han plockade ner framskärmar, huv och övrig främre plåt och lackade om dem. Via ytterligare en ägare kom sedan bilen till Anders Jönsson som har bytt sufflett och däck samt renoverat automatlådan. För övrigt har han underhållit det fina skicket.

- Bilen var i så trevligt skick, det var det som lockade mig att köpa. Alla bilar går att renovera men original är de bara en gång, säger han.

Anders, som till vardags lackar bilar i den egna firman, har haft en mängd amerikanska bilar.

- Jag har haft en hel hög, mest har det varit Ford. Den första ”riktiga” bilen var en Skyliner 1959 som jag köpte 1982, den har jag kvar fortfarande och renoverar.

Mercuryn får gå långtur på semesterresor och till och från Rättvik där han och frun Birgitta har en husvagn uppställd. För det mesta tuffar Turnpiken bara på men en gång gav den upp, utomlands till på köpet.

- Jag har varit till England en gång, till Hemsby-festivalen, då fick den en rejäl genomkörare. Vi fick åka tre olika färjor. Men på den resan gick tändspolen sönder och vi blev stående. Vi letade på en skrot och fick tag på en spole från en Fiesta. När jag frågade vad den skulle kosta sa killen på skroten: ”take it, it’s a gift from England”.

Med ”ny” Fordprodukt under huven fick V8-motorn liv igen. Och Anders är mycket nöjd med hur bilen går:

- Den är hemskt fin att köra, om man betänker att den har diagonaldäck, man reagerar faktiskt nästan aldrig på att det är diagonaler på den. Det är en jäkla fin åkbil.

Teknisk specifikation
Mercury Turnpike Cruiser Convertible 1957

Motor: Åttacylindrig V-motor med toppventiler. 6 030 cc (368 kubiktum). Cylinderdiameter: 101,6 mm. Slaglängd: 92,7 mm. Kompression: 9,7:1. Fyrportsförgasare. Effekt: 290 hk vid 4 600 varv/min.
Kraftöverföring: Automatisk växellåda styrd med knappsats till vänster om ratten. Bakhjulsdrift.
Hjulupphängning:
Fram: Individuell med skruvfjädrar.
Bak: Stel axel upphängd i bladfjädrar.Bromsar: Hydrauliska trummor runt om.
Däck: 8,50 x 14" på stålfälgar.
Mått & vikt. Längd: 5 362 mm. Bredd: 2 024 mm. Hjulbas:3 099 mm. Vikt: 1 871 kg.
Tillverkning. 1 265 byggda cabrioleter i Turnpikeserien.

Artikeln publicerades i Classic Motor nr 5 2005. För att kontrollera om tidningen finns till försäljning klicka HÄR.