Minicomtessen (Comtesse betyder för övrigt grevinna på franska) är som sagt fransk och tillverkades mellan 1972 och 1975. Göran har en av varje årgång, den på bilderna är av 1975 års modell. Enligt de dåtida franska reglerna skulle den här typen av fordon gå att driva även med handkraft vid motorstopp. Minicomtessen har därför en liten pedal som via cykelkedja och frihjulsnav driver ena bakhjulet. Varje tramptag driver den lilla bilen cirka tio centimeter. Klart tveksam funktion men uppenbarligen tillräcklig för att ta sig förbi lagkravet.

Men den verkliga kraften kommer från en 50 cc fläktkyld Sachsmotor kopplad till en tvåväxlad automatlåda. Motorn sitter placerad över framhjulet och driver detsamma med en öppen kedja. Hela motorpaketet svänger med hjulet och kan vridas 90 grader vilket är positivt för vändradien men kanske inte för vägegenskaperna. Försiktiga rattrörelser anbefalles! Sachssnurran är utrustad med elstart, någon som Göran inte upptäckte med en gång:

- Ett T-format handtag under ratten fick mig att tro att den var snörstartad, som en utombordare, men motorn satt tydligen fast eftersom handtaget bara gick att dra några millimeter. Snabbt av med topplocket bara för att konstatera att kolven gick att trycka ned med tummen. Då först förstod jag att med tanke på alla kablar som gick in i motorn måste den ha elstart. Handtaget under ratten var choken. Ett likadant handtag bredvid visade sig vara för att låsa automatlådan så att man kunde rulla igång fordonet om batteriet var slut.

Minicomtessens kaross är i glasfiber men det är bara utsidan som kostats på med gelcoat. Den nakna insidan visar glasfiberstrukturen. Bilen har två dörrar, en måsvingedörr på vänster sida och en vanlig på den högra. Förutom friheten att kunna välja sida är de två dörrarna en fördel – så att man inte blir instängd om bilen skulle råka välta, vilket, enligt Göran, är lätt hänt.

Chassit är uppbyggt av korslagda T-profiler. Fjädringen består av en gummikudde. Stolen är av samma typ som i Citroën 2 CV, med gummibandsfjädring i sitsen. Minicomtessen är 1 600 mm lång, 800 mm bred och väger 145 kg. Toppfarten är 45 km/tim – om man vågar. En senare modell från samma tillverkare var tvåsitsig och heter bara Comtesse. Några år senare gick företaget i konkurs &

Men varför köper man ett så udda och litet fordon? Ja, faktiskt för storlekens skull.

- Jag hittade Minicomtessen på hösten 1991 under en sen kvällspromenad i Bretagne, där jag hade förmånen att arbeta under några år. Genom spjälorna i ett staket såg jag någonting, med två baklampor som satt väldigt tätt, under ett äppelträd. Huset intill var väl tillbommat och användes tydligen bara som fritidshus. Vid ett senare tillfälle när huset såg bebott ut knackade jag på och bad att få titta på vad som dolde sig i lövhögen under trädet. Namnet Minicomtesse sade mig ingenting, men något mindre i fordonsväg hade jag aldrig sett så den skulle jag bara ha!

Ägaren berättade att hans far hade köpt fordonet på våren 1975 och kört med den under sommaren. På hösten samma år avled han hastigt, och sedan dess hade ingen rört fordonet. Göran fick köpa bilen för en billig penning, förutsatt att han själv grävde fram den.

- Den var förvånansvärt välbevarad efter att ha stått i över 15 år utomhus, men det fanns ju inte mycket som kunde rosta. Vägmätaren visade 32 mil. Mitt hus låg bara några hundra meter från fyndplatsen så det var bara att pumpa upp däcken (8" Trelleborg) och skjuta hem den.

När Göran flyttat hem till Sverige registreringsbesiktigades Minicomtessen. Besiktningsmannen, som träffat på Göran och andra av hans mystiska bilar tidigare, hade förståelse för vissa egendomligheter och egenskaper under provkörningen. Minicomtessen välter nämligen så lätt att den är utrustad med stödhjul fram.

- Några långresor har jag av förståeliga skäl aldrig gjort med den, men jag har faktiskt varit uppe på både Halleberg och Hunneberg för egen maskin vid ett av MC-bilklubbens årliga träffar i Trollhättan. För att komma uppför branta backar behöver jag hela vägens bredd, motorn är för svag så jag måste kryssa uppför och göra min egen serpentinväg för att minska lutningen. Det krävs en del planering före körning så att man undviker backar och större vägar. Det blir inte många mil per år eftersom den är för långsam att delta med på utflykter tillsammans med andra fordon. Den duger inte ens till att hämta barnbarnen från dagis med, även om den är småbarnens favorit. En telning utbrast spontant ”titta, där kommer en tvättmaskin”. Likheten med en frontmatad tvättmaskin är slående, menar Göran.

Även andra har lagt märke till Minicomtessen, fast då med skräck i blicken:

- I korsningen Götgatan-Ringvägen i Stockholm förorsakade jag kaos en gång. Jag kom nerför Skanstullsbron och svängde till höger och höll så pass hög fart att höger bakhjul lättade och fordonet började välta mot de gående som väntade på grön gubbe vid övergångsstället. Trots skramlet och motorljudet hörde jag skriken och såg hur folk ryggade tillbaka men stödhjulet gjorde sin plikt så allt slutade bra, utom att det tog en stund innan mitt hjärta kom ned från halsgropen.

Många tror att det är någon form av handikappfordon, men icke.

- Jag kan försäkra att fysiken måste vara på topp för att stå ut. Risken är tvärtom att bli handikappad och bryta benen av sig när man försöker komma in och ut ur den.

Artikeln publicerades i Classic Motor nr 5 2005. För att kontrollera om tidningen finns till försäljning klicka HÄR.