Nytt från Ford 1939

För Fordkoncernen var 1939 ett händelserikt år. Henry Fords son, Edsel, lyckades med sina påtryckningar om att utöka sortimentet mot medelklassköparna: Mercury introducerades. Den stora tekniska nyheten var förstås de hydrauliska bromsarna. Den tekniska lösningen i sig var förstås ingen nyhet, konkurrenterna i prisklassen, Chevrolet och Plymouth, hade infört moderniteten tidigare: Chevrolet fick de nya bromsarna till trettiosexorna och Plymouth hade hydraulik redan från märkets start 1928.

Men för Ford var det nytt. Tolvtumsbromstrummorna kom från Lockheed, som redan hjälpt flera av bilmakarna i Detroit att få stopp på sina bilar. I en försäljningsbroschyr för Ford från 1939 avsattes en sida och bromsarna benämns visserligen som nya, men någon större affär än så gjorde inte reklamfolket, förståeligt nog. Ford förklarade däremot förstås den fina funktionen, den blygsamma nödvändiga pedalkraften och bilens förmåga att bromsa utan att dra snett. Och att bromsarnas mjukhet matchade den likaledes lena motorkraften.

Motorutbudet var oförändrat sedan 1937 års modeller då en mindre V8 erbjöds jämsides den stora. Lilla motorn, 60-hästaren, var 2 229 cc (136 kubiktum) stor men fanns bara i standardserien. I De Luxe-bilarna var 85-hästaren (3 622 cc, 221 kubiktum) standardutrustning. Ford sålde den stora motorn på bra prestanda till rimlig förbrukning och lilla motorn på ett i princip omvänt argument: rimlig prestand till låg förbrukning. I marknadsföringsmaterial hävdade Ford en snittförbrukning på 60 hk-motorn om 0,85 till 1,07 liter per mil.

Ford tryckte särskilt på komforten i 1939 års Fordar, något som marknadsfördes som ”Triple-Cushioned Comfort”, något i stil med trefaldigt dämpad komfort. Första åtgärden var den nya sitskonstruktionen, andra de tvärgående mjuka fjädrarna och den tredje de stora hydrauliska stötdämparna.

Trots att Ford ändå var en bil på den nedre halvan av prisstegen är formen elegant och linjskön.Stigs fyrdörrarsbil är lackad i ”Jefferson Blue”. Inredningen är välkomnande. Trots att Stigs bil är i bruksskick och har 68 år på nacken känns kupén inbjudande, med de mjuka sofforna klädda i plysch och den träådrade panelen, som Ford kallade ”golden mahogany”. I Fords reklam lovas god plats för sex personer men i den svenska registeringshandlingen är bilen godkänd för fem. I handskfacksluckan sitter den elektriska klockan. Banjoratten, med De Luxe-skriften i centrum, är en klassiker och växelspaksknoppen sticker härligt honungsgul upp framför soffan, på den gängliga spaken. Året efter fick Ford rattväxel. Ovanpå brädan sitter vredet för att vinkla upp framrutan, för bättre ventilation under varma dagar. De runda instrumenten med hastighetsmätaren till höger och samlingsinstrumentet för bränsle, oljetryck, laddning och vattentemperatur till vänster är enkla. Och kanske just därför också eleganta. Stigs bil som är svensksåld har hastighetsgraderingen (upp till 160) i kilometer medan kylvattnets temperatur får läsas av i Fahrenheit, från 100 grader (knappt 38 grader Celsius) till 212 grader (100 grader).

Läs mer om Stig Lundbergs Ford Royal 1939

Av: Text: Björn Meyer Foto: Thomas Sjölund

Nytt från Ford 1939 Nytt från Ford 1939 Nytt från Ford 1939

Nytt från Ford 1939 Nytt från Ford 1939 Nytt från Ford 1939 Nytt från Ford 1939 Nytt från Ford 1939

Rulla till toppen