En vanlig anledning till vajerbrott är att vajernippeln lossnat från vajern, inte att själva vajern gått av. När själva vajern går av så sker det oftast nära en nippel vilket beror på att nippeln inte vrider sig som den ska i handtaget eller i armen vid motorn/hjulet. Då böjs vajern istället intill nippeln och brister sedan av utmattning. Sensmoral – smörj dina vajernipplar då och då!
Men vi börjar med att tillverka en vajernippel. Dessa finns i en rad olika utföranden, men den gemensamma nämnaren är att de alla är tillverkade i mässing. Detta är en klar fördel när det gäller lödda nipplar då lödtenn hellre än gärna fäster på mässing.
Mässingsämnen kan man hitta hos olika metallvaruhandlare, men om man ser sig lite om kan man hitta mässingsstänger på betydligt närmare håll. Ett ställe är – trefashandskar! I dessa kontakter sitter det fem mässingsstift, där det grövre jordstiftet är särskilt intressant. 32- och 63-ampereskontakter har riktigt grova stift – titta i din skrotlåda.
Vi tänkte börja med att visa hur man enkelt kan tillverka en så kallad gaffelnippel, det vill säga en uppskuren nippel där man hakar fast en mindre, oftast lödd, nippel. Dessa nipplar har en liten kant i ena änden för att inte glida igenom handtaget. Har man en svarv hemma är nippeltillverkningen inget som helst problem, men vi tänkte visa att det går nästan lika bra med en borrmaskin!
På bild 4 har vi satt upp en bit mässingsstång i borrmaskinens chuck. Vår nippel ska ju ha en kant och då väljer vi ett mässingsämne som har samma diameter som kanten har och så svarv¿ förlåt, filar vi ner ämnet till rätt dimension. I detta fall blir det 8 millimeter.
När man filar på detta vis ska man ha relativt högt varvtal på borrmaskinen och samtidigt se till att hela tiden hålla filen i rörelse. Stannar man upp med filen så täpps den bara igen med filspån där den ligger mot ämnet. Se även till att välja en fil som har en slät sidokant så du inte filar sönder chucken eftersom man tar stöd mot den under arbetet.
När man filat ner ämnet till rätt mått (8 mm) tar man ur det ur chucken och kapar av det strax ovanför det nerfilade området så att man får en kant med större diameter. Sedan borrar man ett 4 mm hål tvärs igenom nippeln och därefter byter man till en 6 mm borr och borrar en gäng till i samma hål, men nu bara halvvägs igenom. Avslutningsvis tar man en bågfil och sågar upp det spår som skall gå ända ner till hålet. Den färdiga nippeln syns till höger på bild 5 och tog cirka fem minuter att färdigställa.
Som vi nämnde inledningsvis så är det vanligt att nippeln lossnar från sin vajer och därför ska vi knyta ihop säcken och titta på hur man löder en vajernippel så att den sitter kvar. En vanlig missuppfattning är att det är lödtennet som håller fast vajern i nippeln. Fel! Lödtenn är så mjukt att det inte håller för den belastningen som uppstår.
Någon kanske tycker att man bör hårdlöda vajern, men då blir temperaturen så hög att vajern löper ur och tappar sin styrka. Vad göra? Jo, det är lödtenn som gäller! Det smälter vid låga 200 grader vilket inte skadar vajern på något sätt. Men en slät vajer halkar snart ur tennets grepp. Tricket är att man stukar till vajeränden. Med en tång tar man och viker ut alla kardelerna (trådarna) i minst 90 graders vinkel som på bild 6. Glöm inte att trä på nippeln först ¿
När man är klar ska vajeränden se ut som ett skatbo, eller kvast om man föredrar det (bild 7). Det är nämligen dessa krokar och bockar som gör så att vajern inte kan slinka ut genom nippelns hål. Lödtennets uppgift är att fixera ”skatboet” så att det håller formen.
Nästa steg blir att avfetta vajeränden – minsta oljedroppe kan förstöra lödningen. Doppa änden upprepade gånger i thinner eller aceton och blås av den mellan varje dopp med tryckluft. Dra sedan in änden i nippeln som på bild 8. Själva lödningen kan göras med en lödkolv på minst 75 watt eller med en varmluftspistol. Det går att använda en gasolbrännare, men då gäller det att bara snudda med lågan mot nippeln. Blir nippeln och vajern för heta får de snart ett sot- och oxidlager som stöter bort lödtennet.
Lödtenn kommer i två varianter – ett för elektronikbruk och ett för universalbruk. Elektroniktennet har ett relativt klent flussmedel och kan behöva hjälp av särskild lödpasta (externt flussmedel) för att få rent ytorna så tennet fäster ordentligt. Dessa lödtenn brukar heta ”Radiolot” och liknande och ligger ofta upprullade på orangea plastspolar. Universaltennet har ett aggressivare flussmedel som lämpar sig bra för vajerlödning. Detta tenn brukar finnas på blå plastspolar.
Nu värmer man upp nippeln med lödkolven (bild 9). Oavsett vilken typ av lödtenn man använder kan det vara på plats att pilla ner en liten klick med lödpasta i nippelns hål. För ner lödtennets ände i hålet och se till att det smälter och flyter ut ordentligt.
En lyckad lödning kännetecknas av att tennet fyller alla håligheter och att det får en blank yta när det stelnat som på bild 10. Ett annat ”kvitto” på att tennet fäst överallt är att det har trängt ut på nippelns andra sida som på bild 11. Värm lite till om det inte trängt ut vid första lödningen.
Kort om vajerlödning:
1. Böj ut kardelerna ordentligt i änden.
2. Rengör omsorgsfullt.
3. Använd ett lödtenn med ett effektivt flussmedel.
4. Värm tills det tränger ut lödtenn i andra änden av nippeln.
Av: Jim Lundberg
