Flakan användes mer av mig förr då vi hade massor med hästar, jag har till exempel kört ut vatten, foder, för stängselbyggnad, med mera.
Jag byggde om ett par vagnar till ridklubben (Mantorpsryttarna) för flera år sedan (9-10 år), ville inte pyssla i min trädgård utan lastade upp allt på flakan modell 62 från sent 50-tal (står tillverkningsår 1957 på motorn) som är en raritet i sig – alltså den TRE-VÄXLADE hett eftertraktade ILO Pianomotorn.
Flakan har även varit med som mopedtransport till mopedrace, som ”likbil” för andra mopeder som av olika anledningar slutat fungera vid långresor. Har varit sysselsatt med att plocka upp saker som andra har tappat under mopedrallyn. På grund av utväxlingen är den otroligt stark men ack inte så pigg. Men jag har återbördat en hel del tappade ting efter andra mopedister (gummit på fotpinnarna brukar skaka av och jag har hittat något päron till ljuddämparen och en termos kaffe i Blåröksrallyt i Åtvidaberg). Jag brukar även ha med mig lite verktyg och reservdelar och kompisarnas väskor och dunkar om det ska bli långåka. Jag hjälpte en kille i Kolmårdsskogarna med att göra en pimpelgas vid ett tillfälle. Jag brukar alltid komma fram sist i alla race jag deltagit i för den är så långsam. Den enda gången jag fått problem var när jag åkte ett race i Motala för några år sedan då flottörhuslocket skakade av, men då hade jag åkt närmare tio mil på stelbensram.
Nuförtiden använder jag moppen till ”trädgårdsarbete (inte plog förstås, till det har jag andra grejor), men det skall flyttas buskar, köpas jord (8 säckar a 200 pix) från City gross i Mantorp. Perfekt på flaket och många avundsjuka/längtansfulla blickar från medtrafikanter.
Grannarna fräser runt på sina hormonstinna fyrhjulingar utan flak med en töntig vagn bakom. Jag har en ”all inclusive” – dessutom stödhjul. Kunde jag bara koka min egen soppa så skulle miljöpartiet kanske vara glada också.
Bert Granberg, Linköping – Sveriges rondelltätaste stad
(Är det en plywood-dragster på flaket?)
