De som kan läsa kyrilliska tecken mer än hjälpligt ser att det på detta frimärke, som gavs ut av Sovjetunionens postverk 1980, står Chadi-10. Vad är då Chadi? Jo, det var det sovjetiska laboratoriet för höghastighetsfordon. Laboratoriet grundades 1953 av bland andra racerföraren Vladimir Nikitin.
Nikitins liv gick ut på att utveckla allt snabbare bilar. Den första bilen, Chadi-2, lanserades 1961 och var byggd i glasfiber, den första i Sovjetunionen. Uppföljaren Chadi-3 är omnämnd i Guinness rekordbok som världens minsta racerbil. Den vägde 180 kg, var 67 cm bred och 51 cm hög och hade en uppskattad topphastighet på 220 km/tim. Så snabbt gick den dock aldrig eftersom dess hjul var alltför dåligt konstruerade och bilen kraschade i Baskunchak, Sovjetunionens motsvarighet till Bonneville.
På tal om Bonneville. Nikitin konstruerade också Chadi-9 som han valde att utrusta med en jetmotor från ett Mig 19-plan. Han räknade med att få upp den till knappt 1 200 km/tim och därmed sätta hastighetsrekord på land. Återigen var det hjulen, eller i det här fallet däcken, som ställde till det. I Sovjetunionen fanns nämligen inga däck att uppbringa som klarade den hastigheten. Inte heller sägs det ha funnits en tillräckligt lång bana. Bilen bjöds därför in att göra rekordförsöket i USA, men det fungerade inte av politiska skäl. Så något rekord blev det aldrig.
Historien om Chadi-9 gav 1983 stoff till en actionfilm som blev mycket populär i Sovjetunionen.
Bilen på märket ovan är en Chadi-10 från 1971–1972 utrustad med en V8-motor som uppfyllde dåtidens F1-reglemente. Motorn var på 1 974 cc och hade en effekt på 340 hk vid 6 500 varv/min, vilket gav bilen en topphastighet på beskedliga 200 km/tim. Bilens hjulbas var 2 600 mm och bilen vägde in på 550 kg.
Verksamheten vid laboratoriet pågår fortfarande i staden Charkiv som efter Sovjetunionens fall hamnade i Ukraina.