Föga anade man kanske att Suezkrisen 1956 skulle påverka motorsporten, men det kom den att göra.
I samband med att Egypten nationaliserade kanalen hindrades bland annat tankbåtar – under en period – från att nå Europa, med drivmedelsbrist som följd. Ett direkt resultat av det var att de flesta motortävlingar ställdes in, så även Monte Carlo-rallyt 1957.
Rallyt återkom dock redan 1958 och var det 27:e rallyt i ordningen (XXVII).
Intresset för rallyt var då på topp och det utgick från Lissabon, Paris, Monte Carlo, Glasgow, Oslo, München, Rom och Aten.
Loppet gick i januari, och det skulle visa sig bli en utmaning för många av deltagarna. Exempelvis drabbades alla förare som startade i Paris, utom en, av en snöstorm och nådde aldrig slutmålet.
Hela 244 bilar bröt under första etappen, ett flertal på grund av besvärligt väglag, och endast 59 bilar nådde slutmålet i Monte Carlo i tid.
Vinnare detta år blev fransoserna Jacques Feret och Guy Monraisse i en Renault Dauphine. Lag med anknytning till Sverige som fullföljde rallyt var Carl Spjuth och Gino Anzil, Ingemar Wollert och Lars Lohmander, Sture Nottorp och Carl Lohmander, K. G. Wessblad och Bo Hellberg samt Greta Molander och Helga Lundberg som dessutom körde svenskt – en Saab 93.
Greta Molander är en historia för sig. Hon inledde sin racingkarriär 1929 genom att delta i Vecko-Journalens dambilstävling och det ska ha varit där och då hon fick blodad tand. Fyra år senare gjorde hon debut i Monte Carlo-rallyt. Hennes internationella genombrott kom i samband med Monte Carlo-rallyt 1937. Då vann hon damklassen i sin Plymouth. Som av en händelse utgick hon detta år från Umeå …