Det skulle dröja nästan 124 år innan Sveriges första fordon med förbränningsmotor rullade igen. Premiärturen företogs vid Tekniska museet i Stockholm och gick inte utan missöden.
Det började egentligen med att Surahammars kommun frågade Aros Motorveteraner om de kunde hjälpa till att få den så kallade Surahammarsbilen körklar. Föreningen antog utmaningen och fick klar en Vabis av 1903 års modell så att den 2005 kunde delta i London–Brighton-rallyt för bilar tillverkade tidigare än 1905.
Den renoveringen fick Aros Motorveteraner att vända blickarna mot Sveriges första fordon med förbränningsmotor, Gustaf Eriksons åkvagn från 1897, som inte körts sedan slutet av 1800-talet. Tekniska museet, där bilen stod, var inte sena att nappa på erbjudandet och 2019 inleddes en omfattande renovering och vidareutveckling av motor nummer 4 från 1901, en motor som under renoveringen visade sig med stor sannolikhet aldrig ha körts. Den saknade nämligen magnet och insuget visade tecken på att aldrig ha varit i bruk.
Motorn verkar inte heller ha varit färdigutvecklad, kanske för att motorn från 1903 kom emellan och arbetet därmed avstannade. Bilen är därför inte strikt original (om det går att säga så om en sådan här bil). Bland annat har insuget förändrats för att ge bättre flöde in i motorn. Originalet hade en rejäl böj som gjorde att bara en av de två cylindrarna matades ordentligt med bränsle. Och framvagnen har justerats för att öka spårstabiliteten.
Någon nervositet bland renoverarna stod inte att spåra. Motorn har provkörts i omgångar och naturligtvis har hela bilen provkörts vid ett flertal tillfällen – allt för att säkerställa att premiären skulle ske utan missöden.
Tekniska museets Christian Stadius invigningstalade och konstaterade ”att den inte gått under hela 1900-talet och tack vare Aros Motorveteraner så kan vi idag dra igång den här och köra 100 meter eller kanske till och med 124 meter”.
Inför premiärturen fick Christer Fuglesang instruktioner av Aros Motorveteraners Torbjörn Boman som skulle köra bilen de första metrarna, men det bar sig inte bättre än att ekipaget körde in i en stenpelare. Orsaken? Kanske skymd sikt för att åskådarna stod lite för nära. Det hela avlöpte ändå väl och till sist satt astronauten bakom styret och körde bilen under publikens jubel en längre sträcka. Han fick också möjlighet att lägga in backväxeln, som fungerade klanderfritt, för att köra bilen tillbaka till utgångspunkten.
Dag Sollander från Aros Motorveteraner förklarade varför det ryker så förfärligt om bilen under drift. Det beror på att motorn saknar oljepump. Istället hämtar vevstakarna olja i sumpen som sedan slungas upp i cylindrarna och alltså förbränns.
”Slutar det att ryka, då är det slut på olja i sumpen”, berättade han och fortsatte: ”Eriksons chef, major Pettersson, sade när han tog ett bloss på en cigarr: ’Jag förstår mig inte på bilar, men jag tycker att den ryker förbannat bra’”.
Bilen kommer att finnas i MHRF:s monter under Gärdesloppet söndagen den 5 juni. På motorhistoriska dagen den 6 juni har bilen förflyttats till MC-museet Gyllene Hjulet i Surahammar. Då är tanken att såväl 1897:an och 1903;an, två mycket fordonshistoriskt intressanta vagnar, ska rulla.