Gå i pension. Sedan då? Resa jorden runt i en gammal klassisk bil såklart. Det gjorde Elisabeth och Fred Smits i alla fall. Vi träffade dem då de passerade Sverige.
Den 4 augusti 2014 inledde Elisabeth och Fred Smits sin noggrant planerade resa jorden runt i sin Mercedes-Benz 220 S från 1957, eller Classic Strider som de kallar sitt ekipage. Starten gick i Los Angeles och på dagen åtta år senare befann de sig i Sverige och färden fortsatte närmast mot Norge och Finland, för än har de en bit kvar.
Men vi tar det från början.
Elisabeth och Fred är ursprungligen från Nederländerna, men bor sedan 1985 i Nya Zeeland. När de tre barnen lämnade boet 2001 skaffade paret en gammal bil som ett gemensamt intresse. Det blev en Willys-Overland Whippet av 1929 års modell som de använde flitigt under ett par år då den rullade omkring 4 800 mil. Kort därpå slog de till på den Mercedes-Benz 220 S från 1957 som i deras ägo rullade drygt 7 400 mil på Nya Zeeland.
Tidning inspirerade
När Fred våren 2011 mellanlandade i Sydney för att ta sig till en konferens i Seattle köpte han ett exemplar av den brittiska tidningen Classic and Sports Car. En artikel med rubriken 101 Ways to Live the Classic Dream blev startskottet för Classic Strider och den resa som pågår än. Det var två saker som särskilt lockade: Att köra från kust till kust och att fotografera bilen framför Vita huset i Washington. Båda dessa är nu avprickade på listan.
Efter en lång planering satte paret igång med att renovera sin 220 S – från grunden. De köpte till och med en likadan bil som reservdelsbil. Under renoveringen kunde de då välja den bästa delen – eller välja att köpa en ny del om ingen befanns vara bra nog.
– Vi strävar efter att hålla bilen så nära original som möjligt, säger Fred, men några avsteg har de gjort, dels för att öka driftsäkerheten, dels för att öka trafiksäkerheten.
Inte helt original
Istället för de två Solexförgasarna sitter det nu två Weberförgasare under huven. Fläkten har sex istället för fyra blad, kylarpaketet har fått ett par extra kärnor, tändningen är ersatt av en elektronisk och bilen har fått extra bromsljus, varselljus och moderna säkerhetsbälten samt en eluppvärmd bakruta.
Det vita taket då, kanske någon undrar. Det är ju knappast original. Idén till det fick paret efter att ha kört under Kaliforniens brännheta sol. En handlare i Sacramento tipsade om att foliera tak och motorhuv som ett sätt att sänka temperaturen i kupén och i motorrummet. Och det visade sig vara en lyckad modifiering. Temperaturen i kupén sjönk i ett slag med 15 grader.
Under huven sitter ytterligare ett avsteg från original. Efter att ha drabbats av ständiga ånglås vid körning i områden med höga temperaturer och höga höjder har de förutom att isolera bränsleledningarna även monterat en elektrisk pump som cirkulerar bensinen i systemet. Efter den åtgärden har de inte längre upplevt några problem relaterat till drivmedel, men resan har inte gått helt utan störningar.
Bilen och den tillkopplade lilla campingvagnen – en Zambezi från det nederländska företaget Art Kook – väger tillsammans cirka 2,5 ton och Classic Strider har tvingats ta sig fram på vägar med stora höjdskillnader och inte sällan av tvivelaktigt skick, så ekipaget utsätts för enorma påfrestningar. Trots löpande underhåll och täta oljebyten (”olja är billigt jämfört med reparationer”, som Fred uttrycker det) fick de ett bakaxelhaveri i Chile. Paret fick då en egen plats i en stor Mercedes-Benz-verkstad i Santiago där de huserade i tre månader, mycket beroende på att det tog tid att få fram reservdelar, men också för att de då genomförde såväl underhåll som en hel del förbättringar i elsystemet.
Underhåll, underhåll och underhåll
Med sig i bilen har de naturligtvis en full verktygssats samt ett knappt tiotal specialverktyg som tidigare bara märkesverkstäder hade tillgång till. De har även med sig en försvarlig mängd Lucas Upper Cylinder Lubricant, något som de menar bidragit till problemfri körning. Lucas Upper Cylinder Lubricant är en tillsats som smörjer och rengör bränslesystemet, och Fred intygar att det fungerar.
– Förgasaren är fortfarande som ny inuti, trots att vi tillryggalagt över 228 000 kilometer. Kompressionen är också som den var när vi startade, säger han.
Uppmärksamheten kring jorden runt-resan har överraskat dem båda. Ganska snart efter starten i Los Angeles började inbjudningar till möten och rallyn att strömma in, och de har inte varit sena att tacka ja. De körde en delsträcka vid Mille Miglia i Italien, deltog i ”London to Brighton Veteran Car Run” (trots att bilen är byggd långt senare än 1905) samt campade på innerplan under Daytona 24-hours i Florida som det året vanns av Chris Dickson från Nya Zeeland.
Pole position i Sydamerika
En annan höjdpunkt var när de fick äran att starta i pole position under 2015 Carrera Panamericana i Mexiko. Vid starten upprepade startern den klassiska frasen ”start your engines”, till sist med en viss irritation. Problemet var bara att motorn i deras bil redan var igång och överröstades av de andra mer raceinspirerade deltagarna.
Har de då varit ute på vägarna hela tiden under de senaste åtta åren? Nej, under pandemin, exempelvis, tillbringade de 22 månader hemma i Nya Zeeland. Bilen blev då stående i Nederländerna, vilket märktes. Först efter cirka 500 kilometers körning fungerade bilen normalt igen, ett bevis på att bilar mår allra bäst av att rulla.
Eller som Elisabeth uttrycker det: ”If you don’t use it, you lose it” – alltså ”Om du inte använder den, förlorar du den”.
