Boork på hal is

Det känns som vår i Fredriksberg och Ingemar Boork skiner som ­solen. Det gör man om man får ­köra AJS till vardags.

Ingemar Boork köpte tre­femtin i juli 1949 så detta borde vara på ­våren 1950 då han säljer vidare den fina sidventilaren redan 22 augusti det året. Det intressanta är att Lennart förvärvar hojen nästan exakt samtidigt som den kända släktingen och hockey­tränaren Leif Boork föds. De kommer ursprung­ligen från Finland. Släkten hette där Porkka och invandrade till Sverige 1580 till cirka 1650. Boork härstammar från Säfsens Finnmark vilket längre fram kom att ­kallas Säfsens socken och där just Fredriksberg är centralort. Äpplen faller så att säga inte långt i skogsbygden.

– Jag minns mycket väl Ingemar ­Boork. Det var min farfars bror. Jag ­träffade honom ganska mycket. Han blev senare direktör på möbelfirman ­Ulferts i Tibro och tog ned mig dit så jag kunde bli hockeytränare för Tibro IK, berättar Leif Boork och fortsätter:

– Pappa hade sex syskon och blev seder­mera föreståndare för Bruks­handeln i Fredriksberg.

Det framgår inte vad Ingemar Boork jobbade med, men Ragnar Sikström som sålde sidventilaren till Boork var byggnads­arbetare i Gustavsström vid Älvsjöhyttan. Det ligger visserligen i Värmland, men det är bara knappt två mil över skogen till Fredriksberg som ligger i Dalarna. Man kan tänka sig att motorcykeln fick slita ont på vägarna när Sikström skulle till något bygge. I absolut bästa fall var det grusvägar, men oftare kostigar, gyttja och tjällossning med allt vad det innebär. Enda gången trefemtin rullade på gatsten var när han ämnade sig in till Filipstad för att ­handla snus och fläsk på kooperativet och ­stärka sig med en klar. Alltså är det häpnads­väckande hur fint sidventilaren klarat sig, vilket framgår av bilden med Boork. Visserligen är framdäcket slitet men det är ju en förbrukningsvara.

Nu är det säkert vissa som invänder och tänker ”detta är ju inte en AJS”. Så ­tänkte vi också och trots att det finns fyra olika registreringspapper som in­tygar detta är det likväl inte sant. Enligt motornumret ska den vara av 1930 års modell, men första ägaren, Sikström, rapporterar in den först 1937, så vi tror den börjat sitt liv som en New Imperial. Någonstans på vägen har det blivit fel, men med avgasröret på vänster sida var det ganska lätt att identifiera den som just en New Imperial. Med största sanno­likhet är det en Model 2, det vill säga en 350 med sidventiler. Norton hade ­under denna tidsperiod också den udda lösningen med röret på vänster sida, men det såg vi snabbt att det definitivt inte var. Bensintanken liksom växel­spaken och vevhuset gör den till en klockren New Imperial Model 2.

Ingemar Boork säljer hojen efter ­ganska exakt 13 månader och efter en skumpig tur hamnar den i Stockholm. Det är tjänstemannen Walter ­Nordström på Grindsgatan 39 två trappor upp som unnar sig den lite udda engelska maskinen. Han bor inte långt från Skanstull på Södermalm och pendlar till jobbet, med största sannolikhet på betydligt bättre vägar än i södra Dalarna.

Text och inläsare: Mats Olofsson

Produktion: Ohls Artistry

Scroll to Top