När jag var tonåring och bodde i Stockholms södra förorter låg det en blå Vespa i skogskanten utefter gamla Nynäsvägen i höjd med Skogås. Nyfiken som man var (är) blev det ett besök hos den övergivna vespan. Varför den låg där kan man bara spekulera i, men den var rensad på motor och hjul. Min enda ”souvenir” från vespan blev bränslekranen och det tillhörande bränslefiltret med glaskopp. Bra att ha till något framtida mopedbygge var väl tanken.
Åren gick och jag tog bilkörkort. Men varje gång jag åkte söderut på Nynärsvägen såg jag en liten blå fläck i skogskanten – den gamla vespan. Dessutom gjordes i samma veva ännu ett fynd några hundra meter söderut från den blå vespan räknat. I en ”krater” i berget nära vägen låg ännu en Vespakaross! Denna var dock grå eller vit och helt hoptryckt. Förmodligen hade någon lekfull grävmaskinist roat sig med den stackars vespan.
Nu skriver vi 2009 och jag hittar min gamla bensinkran i en låda (nej, jag slänger sällan något …). Eftersom chefredaktör Thomas har vissa böjelser åt det italienska hållet fick han ta över den gamla kranen. I år fick vi sedan en idé, Thomas och jag – varför inte kolla om de gamla vesporna ligger kvar drygt 35 år senare. Sagt och gjort – idag bar det av till stockholms södra delar för att genomföra ”Expedition Vespa”. Jag körde förbi för några veckor sedan och sonderade terrängen och kunde från vägen konstatera att skogskanten hade flyttat sig åtskilligt sedan 1970-talet. Åtskilliga meter av området bestod nu av sly och decimetertjocka lövträd.
Jag, Thomas och hans son Arvid kastade oss modigt ut bland träd och buskar. Först letade vi efter den grå vespan, men av den syntes inte ett spår. Vi trängde djupare in i skogen för att förhoppningsvis hitta den blå vespan. Tilläggas bör att det idag var en av de varmaste dagarna! Så här kvavt har det sällan varit. Svetten rann och flugorna flockades runt oss. Arvid blev ”anfallen” av en groda som gömde sig under riset. Vi gjorde flera fynd, men den gamla vespan var som uppslukad av marken. Efter en lång stunds letande gav vi upp – fast bara tillfälligt! Vi kommer tillbaka i höst när löven ramlat bort och temperaturen sjunkit.
