För en tid sedan var jag och flickvännen på besök hos en handelsträdgård. Mitt intresse för växter är väl inte det största så jag kikade runt bland diverse verktyg och tillbehör som går att använda till roligare saker än växter. Jodå, hux flux dök det upp något nyttigt – en rulle galvad järntråd med en grovlek som låg mitt emellan spoltråd och najtråd. Perfekt för låsning av skruvar!
Efter detta fynd kom nästa – fast mer som en överraskning. Rostfritt stål kallas stål som inte kan rosta. Det innehåller då bland annat krom som ger ytan en passiverad hinna som förhindrar korrosion, eller rost som det heter på ren svenska. I ett butiksställ hittade jag någon slags ”minigrepar” som man förmodligen använder i trädgården. Samtliga var ordentligt rostangripna och såg så lagom roliga ut. Den här typen av verktyg är ofta tillverkade av vanligt kolstål (som rostar), men är då klarlackerade så att de i alla fall inte ska rosta förrän de är använda.
När jag kikar närmare på de rostiga verktygen i handelsträdgården tror jag knappt mina ögon – i den rostiga metallen står det ”Stainless steel” vilket betyder rostfritt stål! Detta är lite skrämmande. Verktygen var, inte helt oväntat, tillverkade i ett låglöneland. Frågan är bara hur mycket skräp som väller in över Sveriges gränser? Nytillverkade delar till tändsystem som går sönder efter några minuter, elektriska handverktyg som går sönder efter några veckor. Vart ska det sluta? Är det bra med alla dessa billiga saker?
-Jim