Det kanske är ett helgerån. För några år sedan fick jag en Abarth-ljuddämpare från 1951-1952 av en Abarth-samlare. Han tyckte den var så liten och begrep inte vilken bil den skulle sitta på. ”Skicka en bild” röt jag över telefonen. När den kom fram började hjärtat bulta. Jag ringde tillbaka och förklarade att det var till en Vespa. ”Ja, då kan du få den” sa samlaren (tack, goa välgörare!).
Jisses! När jag fått hem den upptäckte jag att den inte passade till varken min 53:a, 56:a, 61:a eller 63:a. Men på 51:an. Tyvärr verkar den bli en evighetsrenovering på grund av nya objekt som ramlar in (Svalan bland andra).
Men så tittade jag på originaldämparen till Vespa Populär och insåg – här passar Abarth-dämparen!
Så den åkte på. Snikmodell med lyxtillbehör låter ju som en motsats, men kul…
Kanske borde Abarth-dämparen ligga på hyllan, men ska inte grejer användas? Rätt eller fel?
Den fina dekalen lär ju gå åt fanders.
