Idag besiktigade jag flickvännens Amazon från 1965. Den har körts väldigt lite senaste året och då finns ju alltid risken att någon broms har fastnat eller liknande otrevligheter. När vi startade upp den häromdagen gick den perfekt, och under första provturen på länge kunde vi bara konstatera att tiden stått stilla. Ingenting kärvade eller gnisslade. Bilen betedde sig som om den kördes så sent som i går, typ.
Men idag blev det alltså skarpt läge – nu skulle även bilprovningen få säga sitt om amazonens hälsotillstånd. Punkt efter punkt avverkades med glans. Under bromsproven låg bromsmätarnarnas nålar exakt rakt över varandra! Sista utmaningen blev co-halten. Zenithförgasaren är utbytt till en SU-dito som en kompis hittat på en marknad för 40 spänn. När besiktningsmannen stoppade i co-mätarens lilla slang i avgasröret stod jag beredd vid förgasaren för att korrigera co-halten om det skulle behövas.
Först gick mätaren upp till cirka 6% och jag vred genast ner justermuttern till förgasarens nålmunstycke. Då rasade co-halten till 0,9% och jag vred tillbaka muttern en aning. Jag skämtade litet med besiktningsmannen och sa: ”Så rena avgaser som den här amazonen har borde jag få åka gratis genom vägtullarna”.
Då pekade han på HC-värdet som deras mätare visade och sade: ”Den här bilen hade jag godkänt även om den hade varit en modern bil med katalysator”. HC-värdet var under 100 vilket är gränsen för godkänt för katalysatorbilar! Jag drog dock upp co-värdet till 3% för att motorn inte skulle gå allt för magert och då stannade HC-värdet på 114. Rätt okej för en 45 år gammal bil. Jag har inte fuskat med k-sprit, utan motorn är renoverad och 40-kronorsförgasaren är justerad – det är allt!
-Jim