Vita vidder och spruckna slangar i Tjälasvängen

Idag har jag åkt på väldigt vackra vinterväger i Östersundstrakten. Jag och chefredaktör Thomas har kört Tjälasvängen 2011 – ett vinterrally som dagen till ära blev lite extra vintrigt då termometern visade på drygt 20 minusgrader. Jag åkte på min Maraton från 1950 och Thomas på sin Svalanscooter från 1954. En beprövad duo med likartade prestanda. Vi kommer därför nästan alltid fram samtidigt – och sist av alla …

Vi blev totalt fyra hojar som kom till start. Efter halva sträckan började Anders Cristofferssons Jawa att gå långsammare och långsammare. Motorn lät däremot pigg. Anders berättade att kopplingen slirade mer och mer och till slut blev han tvungen att avbryta – då rörde sig jawan inte ur fläcken trots att kopplingen släppts.

Thomas och jag körde vidare och vid en kontroll i Tandsbyn började bakdäcket på Svalan se lite platt ut. En av deltagarna, Magnus Roos, lånade ut en pump och konstigt nog tog däcket luft – det såg först ut som en solklar punktering.

Vi åkte vidare och däcket höll trycket – tills vi körde över Storsjöns tjocka is … Nu började Svalan att fladdra betänkligt i sidled och till slut var däcket platt. Jag vinkade till Thomas att han skulle stanna och då upptäckte vi att ingen cykelpump i världen skulle kunna hjälpa oss – slangen satt nu upprullad runt baknavet!

Vi blev erbjudna bogsering, men då det bara var en liten bit kvar till målgång beslutade sig Thomas för att köra sista biten med platt bakhjul.

Rallyt avslutades med varm soppa och en prisutdelning där Thomas fick…hrm…en annan placering än mig.

Stort tack till Jemtlands Veteranbilklubb för en härlig åktur på gnistrande vintervägar med tidvis strålande utsikt över vidderna!

Vita vidder och spruckna slangar i Tjälasvängen
Svalan fungerade felfritt under rallyt, men led av lite brist på luft de sista kilometrarna.

Rulla till toppen