Lambrettan är ju en stafett-renovering och jag kör andrasträckan, förhoppningsvis ända in i mål.
När jag tog över den var den delvis ihopsatt, men med motorn utan kolv bredvid.
På något vis kändes det nödvändigt att öppna framhjulsnavet, ett litet skrapljud indikerade att allt kanske inte stämde.
Visst, en låsring och en packbox saknades efter att ha tittat på en sprängskiss. En låsring hade Jim i sina gömmor medan leverantören av packboxar och lager muttrade om ”italienska dimensioner”, men packboxen ramlade in i brevlådan dagen efter. Nu är navet tyst!
Handtaget till kopplingen var avbrutet ungefär halvvägs. En del som är väldigt svårfunnen för just denna modell. Vad göra? Zinklöda på biten som fattades var Jims förslag. Ett handtag från en Vespa fick vara ”organdonator”, så lödde Jim ihop det hela och sedan kapades den till rätt längd. Så fick jag fila och putsa. En pytteliten skarv syns om man tittar väldigt, väldigt noga. Tack för handtaget, Jim!
