Min Duett har varit lite högludd den senaste tiden. Under huven har det hörts avgasljud som indikerade att något läckte. I höstas rev jag därför bort grenröret för inspektion. Jodå, grenrörspackningen hade blåst vid fyrans avgasport. Ny packning monterades och jag kunde även konstatera att grenröret var rejält sönderrostat i flänsen mot topplocket. Det fanns inte mycket tätningsyta kvar. När jag provkörde efter packningsbyte den gången blev det tyst uppe vid topplocket, men desto ljudligare nere där avgasröret ansluter till grenröret. I min Duett har någon tidigare ägare hissat ner en B20 som då har två rör istället för originalets enkelrör. Nu läckte det här nere istället… Då jag nyss hade byggt om en vedpanna hade jag en tub med pannkitt liggande. Jag lossade de tre muttrarna och drog isär flänsarna ett par millimeter. Springan fylldes med pannkitt och sedan drogs flänsen ihop och fick härda. Nu var Duetten tyst – i några månader…
Avgasljudet under huven hade kommit tillbaka. Grenröret togs bort igen och inte helt överraskande var packningen blåst på exakt samma ställe. På en reservmotor i gömmorna satt dessbättre ett fint grenrör samt en användbar packning. Nu skulle det väl bli tyst i alla fall! Packning och grenrör monterades och som pricken över i fick den nedre flänsen en splitter ny packning mot avgasröret. Motorn startades och det fräste och brummade lika högt som förut… Efter en lång harang med otryckbara kraftuttryck, samt en förstående flickvän som kom till garaget med en smörgås och en kaffetermos började arbetet med att demontera allt igen. Till saken hör att den främre delen av avgasröret kommer från en bilskrot där man som brukligt lyfter de stackars bilvraken med en gaffeltruck. Av den anledningen var detta avgasrör böjt uppåt av gafflarna, men då det visade sig vara äkta rostfritt kunde jag leva med att det var lite tilltufsat.
När grenröret var borta (igen) inspekterade jag flänsen på mitt rostfria rör. Den såg fin ut, men när jag lade en plan metallbit över flänsen visade det sig att den såg ut som ”hela havet stormar”… Den var vind och skev. Nu är det ganska trångt mellan framvagnsbalk och nämnda avgasrör när det har två pipor och av den anledningen är det ingen lek att lirka ut det i det fria. Jag beslöt mig för att planslipa flänsen på plats. Först sprejade jag på svart färg på flänsen och därefter tog jag en plan metallbit och gnuggade mot flänsens yta. Där färgen nöttes bort var alltså de höga punkterna som slipades ner med vinkelslipen. Detta upprepades ett antal gånger tills jag med en stållinjal och bladmått kunde konstarera att planheten låg inom 0,1 mm vilket packningen borde fixa. Japp, det blev tyst! Det gamla grenröret sparar jag då det finns mycket gods kvar om man vill planslipa det. Vi inom veteranfordonshobbyn är ju inte direkt kända för att kasta bort saker.
Men nu är det tätt i bägge ändar!
