Okej, okej – rubriken gränsar till klickbete, men dagens åktur kunde faktiskt slutat illa. Idag har det varit kanonväder i stora delar av landet och även om jag kör moped året om så rycker det litet extra i tarmen att ta fram en tvåhjuling en sådan här dag. Sagt och gjort – idag föll valet på att köra min Zündapp KS 50 från 1970. Den har visserligen körts för en månad sedan men nu blev det dags igen. Efter fyra kickar small den i gång och det bar iväg på en planlös tur i trakten. Men redan efter några hundra meter kändes motorn trött, Den gick bättre med choke men eftersom choken stängs av när man gasar fullt på Bing Ubåtsförgasare så var det inget alternativ. Det visade sig att när jag släppte på gasen så gick mopeden fortare. Aha! det klassiska ”stopp-i-munstycket-symtomet”. Mopeden parkerades på lämplig avtagsväg och munstycket skruvades ur. Efter lite sug och blås med hjälp av lungorna kändes det som att det som täppte till munstycket var borta.
Med lite bensinsmak kvar i munnen for jag vidare, Jodå – nu gick motorn som den ska och mopeden susade på i drygt 40 km/t på plan mark enligt mätaren (snarare strax under 40 km/t enligt gps:n). Allt flöt på i vårvärmen – tills jag kom fram till en korsning. När jag trampade på fotbromsen tog pedalen oroväckande långt ner. Det var inte läge för några justeringar på denna plats men incidenten noterades. Efter någon kilometer syntes en busshållplats där jag ostört kunde kolla vad som hänt. Nu hade bakbromsen upphört att fungera helt, men då jag var beredd på detta tog jag det lugnt när jag svängde av vägen. Dessutom har Zündappen en grym frambroms.
Vad hade hänt? Jo, det var den lettrade justeringsmuttern längst bak på bromsstaget som hade gängat upp sig rejält. Till saken hör att detta stag kändes lite väl långt när jag köpte det. Det skulle passa på en KS 50, men det verkade ändå vara några centimeter för långt. Vanligtvis så sitter det en rätt lång fjäder på staget framför bromsarmen. Justeringsmuttern är konkav i kontaktytan mot den runda tappen i bromsarmen vilket i kombination med fjädern på armens andra sida ger en ”klickfunktion” hos justeringsmuttern varje halvvarv, och det är detta som också håller kvar muttern i inställt läge.
Men med detta långa stag fanns det inte många gängor kvar framför bromsarmen så jag fick inte plats med någon fjäder. Där sitter en lång mutter samt en vanlig mutter som ska låsa den långa. Kvar var bara några få millimeter gängor och där skulle ingen fjäder värd namnet få plats. Problemet med att utesluta fjädern var att klickfunktionen uteblir. När justeringsmuttern drogs åt mot tappen i bromsarmen tog det bara stopp och det var orsaken till dagens bromskrångel. Justeringsmuttern hölls ju inte på plats av någon fjäder och gängade nu glatt upp sig så att bromspedalen tog längre och längre ner.
Väl hemma med tillfälligt justerad broms så letades det fjädrar och jag hittade en kort som skulle gå att trä på staget. Genom att ta bort kontramuttern och sedan gänga långmuttern så långt fram gängorna på staget tillät skulle den korta fjädern nog få plats mellan långmuttern och tappen i bromsarmen. Japp – det gjorde den. Det som möjligtvis stör mig är att långmuttern inte går att justera bakåt utan att den blir lös nu när kontramuttern är borta. Något som kan bli aktuellt när man i framtiden måste spänna kedjan och därvid flytta bakhjulet bakåt. Fast då kanske jag tar bort staget och gängar upp det ett par centimeter – samt kapar den onödigt långa änden.
Jim Lundberg