Idag ska det regna enligt meteorologerna. Då gäller det att passa på att ta en mopedrunda innan dropparna faller. Mopeden för dagen fick bli min Puch Dakota från 1974. Några direkta planer på burkbingo hade jag inte, så ingen kasse eller liknande behållare togs med,
Men efter några kilometer skymtade en burk i diket. Snabb titt i backspegeln och sedan en dubbel u-sväng för att komma tillbaka till burken som snart slank ner i fickan. Idag var det fiskelycka! Detta upprepades åtta gånger och till slut var alla fickor fyllda med aluminiumburkar. Med en kroppsform som påminde om en Michelingubbe bar det av hemåt. Nu hade jag inte plats för fler burkar, så jag var närmast glad av att inga fler dök upp.
Men bara ett par hundra meter hemifrån dök det upp två burkar till – Norrlands guld. Hm … Hur göra? Med så kort väg kvar fick det bli en burk i var hand. Som tur är så är både gas och koppling lättmanövrerade på Dakotan så det gick att köra med burkar på styret. Nu såg man inte bara ut som en Michelingubbe, utan även som en ölgubbe. Nåja, det blev en bra fångst men tyvärr hade en av burkarna smitit ur en ficka så det blev bara nio burkar och lika många kronor i pant.
Då en moped kostar tre kronor milen i bensinkostnad med rådande bensinpriser på runt 15 kronor hade burkarna betalat för tre mils körning. Nu blev det oliiidligt spännande. Hur långt hade jag kört på denna runda? Som tur var hade jag noterat mätarställningen vid förra körningen och nu visade det sig att jag hade kört – *trumvirvel* – 2,9 mil! Det gick inte bara jämnt upp – det blev en liten, liten vinst på några ören. Hade jag inte tappat en av burkarna hade jag tjänat pengar på att köra moped!
Jim Lundberg
