Idag blev det dags för årets första burkbingo. Här i Uppland har det mesta av snön smält bort och det är dags att ge sig ut på burkspaning. Toppern behövde dessutom tankas och då tog jag även med en bensindunk till övriga tvåhjulingar i stallet. Med pakethållaren upptagen av dunken fick det bli en blå plastkasse till eventuella burkfynd i dikena.
Jag hann inte många kilometer förrän den första burken dök upp vid vägrenen. Tur man tog med en kasse. Sen en burk till…och en till.. och… Innan jag hade kommit fram till macken kunde jag konstatera att hela resan redan var betald. Med dagens lägre (nåja) bensinpriser, och den nya högre panten, räcker det med typ tre burkar per mil för att få bensinnotan betald av nedskräparna. Redan på macken kunde jag konstatera att jag till och med fått betalt för att köra de dryga två milen som dagens tur skulle bli. Men det skulle bli mer…
Efter tankningen togs en annan väg hem och – hoppsan – snart var kassen full. Nästan hemma dök det upp två burkar till och dessa fick jag ta i jackfickorna. När det var hundra meter kvar dök den sista burken upp. Den höll jag i vänsternäven sista biten. Topperns Flintamotor har så lätt koppling att man kan frikoppla med ett finger om det behövs. Som när man har en burk i samma hand, Sen kan det i och för sig se lite illa ut att man kör moped med en starkölsburk i ena handen 🙂
Väl hemma gicks fynden igenom och det här var nog personbästa i burkbingo: 22 burkar! Hur många som har gamla panten (1 krona) och nya panten (2 kronor) vet jag ännu inte, men räknar jag lågt räckte burkarna till minst sju mils körning på mopeden. Jag kan bara konstatera att Robban Broberg hade rätt: Det som göms i snö kommer upp i tö!
Jim Lundberg
