Fråga: Hörru du Jim, jag har funderat på kolvbulten till veteranhojar. Skulle det inte fungera med axelstål, balansfaktorn skippar vi nu. Hållbarheten är kanske sämre, men att axelstål skulle krökas mellan kolv och stake köper jag inte. Tycker att det borde hålla 1000-1500 mil. Självklart skall man tillverka en i exakta mått. Gamla JB har lite märkliga mått. Jag har aldrig gjort detta test. Har du eller någon annan testat?
Göran Andersson Vånga
Svar: När jag gick i yrkesskolan fick jag lära mig att just kolvbulten var den mest belastade delen i motorn. Av denna anledning tillverkas de av väldig hårda och sega legeringar för att de ska hålla efter urborrning. Givetvis så böjs de inte så att de blir krokiga, utan de böjs väldigt lite, men på samma ställe och milliontals gånger. Till slut har man ett utmattningsbrott om man valt fel material eller godstjocklek. Fast allt är ju relativt. På en gammal JB med relativt låga förbränningstryck och varvtal blir inte påkänningarna på kolvbulten så höga. Ett trick som man kan ta till för att göra en kolvbult så lätt som möjligt utan att försvaga den för mycket är att borra ett relativt litet hål genom hela bulten. Därefter borrar man ur bulten koniskt i ändarna där belastningen är som minst och lämnar den lilla diametern i mitten där påkänningarna är som störst.
Av någon anledning valde JB-fabriken att tillverka kolvbultar med 12,5 millimeters diameter. Dessa fanns även i överdimension. Man kan ta en halvtumsbult och sedan brotscha upp hålen i kolv och vevstake till detta mått. Man bör ha koll på att låsringsspåren inte blir för grunda bara. Testa gärna med en egentillverkad bult! Kom ihåg att den måste härdas om den ska klara slitaget. Och när du härdar ett långsmalt föremål som en kolvbult måste den sänkas ner i kylvattnet rakt med ena änden först. Släpper man ner den liggande i vattnet kommer den att böja sig eftersom ena sidan då kallnar först och drar ihop sig.
Jim Lundberg